Min kropp

2017-08-18

Jag vill lära mig släppa taget och inte bara till vardagen och livet i stort och smått utan även släppa taget till min kropp. I den mening att jag länge försökt utöva kontroll över den. Jag vill verkligen låta den leva i frid. Några kilon hit eller dit spelar ingen roll. Det är hur jag ser på den, hur jag dömer och granskar som förminskar dess värde, inte vågen.

Jag vill leva fridfullt och skönt. Ha ett bra liv, där jag trivs med de mina, det jag arbetar med, den jag är och med min boning – kroppen. Ett liv där jag slappnar av och förmår njuta av det livet ger men också slappnar av och njuter i kroppen.

Min kropp är magisk, den är ett skimrande energifält och när jag stillar mig så känner jag hur det glittrar in i minsta cell. Helt fantastisk är den! Och den är självgående och självläkande. Den är klok och vis. Den visar mig mina behov. Och den vill mig alltid väl.

Så sorgligt att jag sett den som en fiende och inte förstått att den är min bästa vän.

Share
 

Bodyprayer

2017-08-17

Dear body,
my intention is to relax within you and to trust your divine wisdom. 

Amen

Share
 

Trust

2017-08-17

I don’t fully trust life. I am holding myself, my body and life itself under my supervision and control. Of course I can’t control life, but I believe I can and that control is within my body. My body is my shelter of outer danger.

The truth is that my lack of trust makes me scared, and my body becomes my prison. When I fully trust life I release myself and my body – and my body becomes a celebrating temple. Temple of life.

Share
 

Relax to selflove

2017-08-17

Jag har sökt olika sätt att lära mig älska mig själv, genom att kontrollera vad jag äter, hur jag tränar och med kläder, hur jag beter mig och vad jag tänker. Med mängder av sätt som alla fängslat in mig än mer i att det är något fel på mig och min kropp.

Och jag minns så väl när jag var i Indien, hur jag redan på vägen dit skiftade, skiftade till att slappna av, njuta och känna mig belåten över mig själv. Det hände redan på tåget till Arlanda faktiskt. Och det jag upplevde var vad jag förstår nu – en genomströmning av självkärlek. Men vad hände? Vad kom den ifrån denna våg av självkärlek? Inte bara självkärlek, utan en kärlek till andra och till livet.

Då tänkte jag att det var en gudomlig upplevelse, som ett uppvaknande, ett själsligt övertag. Nu tror jag att det var en ingrediens som utlöste denna själsliga upplevelse – jag tror det var min avslappning som utlöste den.

Jag kom från en kropp som var stressad, (själv)kontrollerad och faktiskt lite rädd. Och luften gick ur denna både inre och yttre stress, axlarna sjönk ner och jag satt fullkomligt i mig själv. Landade i mig själv. Avslappnad i mig själv. Jag släppte taget. Där och då hände det, belåtenheten tog över. Friden strömmade och jag kände mig så tillfreds med mig själv, kroppen och livet.

Så frågan jag ställer mig, kan det vara så att avslappning är vägen till självkärlek? Och att även avslappning är vägen till själen, den gudomliga upplevelsen. Och kanske är det så att det är själen som älskar – älskar mig för den jag är.

Share
 

Överskottsenergi

2017-08-16

Kan det vara så att övervikt är lagrad energi och då menar jag inte energin i form av det vi ätit, kalorier hit och dit. Jag tänker mer som att om jag tex har sorg men inte förmår känna den så kanske den lagras och bäddas in i övervikt, sorgen omhuldas och skyddas av kroppen.

Eller om det är projekt som skulle genomförts, men istället för att lägga energin på jobb-bytet, flytten, studierna, drömmarna … så läggs energin som var avsatt till just detta runt kroppen istället.

Och om vi tänker på övervikt som just överskottsenergi, vad var just din energis egentliga syfte? Vad är din överskottsenergi/övervikt ämnad till … egentligen?

Share
 

Välbefinnande

2017-08-15

Jag fastnar ofta i tankar om vad ska jag göra med mitt liv, vad ska jag bli när jag blir stor, vad ska jag fokusera på … ofta söker jag svar i något yttre som ska skapas och manifesteras.

Men när jag istället riktar fokus på hur jag vill må så händer det nått. Och när jag går djupare i mina intentioner så hamnar jag ofta (kanske alltid) i svaret att jag vill må bra, jag vill känna frid och glädje. Jag vill ”feel good about myself and my life”. Så enkelt är det. Jag vill uppnå ett välbefinnande oavsett om jag äter choklad, dricker espresso, ser solnedgången, rullar ut yogamattan, köper mig en klänning. Det är välbefinnandet jag vill åt.

Och kanske är det just det där välbefinnandet som är så skam och skuldbelagt att eftersträva, vi nordbor blir ju lättare accepterade om vi kämpar oss fram i livet än när vi njuter.

Jag söker mer välbefinnande i mitt liv. Och större förmåga att känna välbefinnande. Jag tror det är de dagar vi njuter av livet som betyder mest när dagarna går mot sitt slut. Och med medvetenhet om att det är det jag söker, så blir det lättare att ta ut riktningen – fråga mig vad som skänker mig välbefinnande istället för att fråga mig vad jag ska bli när jag blir stor.

Share
 

Vad hindrar dig?

2017-08-13

Vad är det som hindrar dig att stå i ditt ljus?

Jag tror att vi alla har ett speciellt livssyfte som kallar oss, där passionen blossar och vi är hemma i oss själva men också ett med universum. Att återkalla dig själv till den platsen kräver ofta mod, mod att lysa. Att stå kvar och stå stolt i ditt ljus och din kraft.

Så vad hindrar dig att stå i ditt ljus? Vad gömmer du dig bakom?

Är din plats på en annan arbetsplats, i ett annat yrke, i en annan relation, annan stad, annat land? Vart lyser du som mest? Var ligger din passion? Vad och vart kallar ditt hjärta?

Och vad håller dig ifrån att ta den platsen?

Jag vet att jag gömt (och gömmer) mig bakom ursäkter som; bara jag går ner i vikt så ska jag spela in fler youtubevideos, bara jag får mer tid och inspiration så ska jag skriva klart mina böcker, bara jag får mer ork så ska jag kliva upp ur soffan och bli mer disciplinerad, bara barnen blir äldre … jag har gömt mig bakom ursäkter om vikt, familj, tid, energi … Men den sanna anledningen att jag inte fullt står i mitt ljus är – att jag inte vågar. Jag vågar inte ta den platsen, ta min plats och alltså lysa. För det är det vi gör när vi är sanna emot oss själva och följer den innersta passionen – vi lyser.

Share
 

Fullkomlig

2017-08-13

Jag välsignar mig själv med modet
att vara fullkomligt jag!

Share
 

Olika skam

2017-08-12

Kanske är det så att det finns olika sorters skam, iallafall känns det så för mig att skammen verkar på flera fronter. Nu när jag lär mig att älska mig själv och min kropp så upptäcker jag detta om min skam.

Kroppsskam
Jag har burit skam över hur min kropp ser ut, inte bara relaterat till vikt utan det kan vara allt möjligt genom åren hår, ben, mage … vad som. Beror liksom på vilket humör jag vaknat på och vilka trender som råder. Ofta hittat något som önskas förbättras.

Det är där det största skiftet skett den här sommaren, nu är den skammen så gott som bortblåst och jag känner mig fin. Och finner glädje i att smycka mig själv med vackra kläder igen. Jag känner mig verkligen kroppsbelåten utan att ha behövt ändrat ett uns av hur min kropp ser ut.

Matskam
Lite svårare har det varit med skammen kring det jag äter. Och att viss mat tycks fri från skam och annan verkar fullproppad med skam. Äta rätt-äta fel. Där är jag inte hemma än, tankarna gnager fortfarande om vad som är okey och inte. Jag hör rätt-och-fel-tankarna … men jag äter ändå det jag vill och när jag vill. Och det känns som en öppning, en frihet.

Det bästa dock är att jag inte bär lika mycket rädsla för kosten. Men skammen den dröjer sig kvar. Och jag tänker att mina blogginlägg inte ska handla om vad som är nyttigt (eller onyttigt) att äta. För jag vill inte spä på skammen mer och jag tror inte min lösning ligger i kosten – när jag lär mig älska mig själv.

Personlighetsskam
Troligtvis den mest inpräntade skammen jag bär, den som säger mig att jag är fel. Jag är dålig. Jag är för mycket si, för lite så … jag vill skriva om allt min skam säger mig att jag gör fel. Är fel. Men till och med orden om mig själv ger mig skam. Fast jag vet att de inte är sanna, de är bara gamla hjärnspöken som råkat gömma sig kvar.

Skammen över mig själv och min personlighet den vill jag verkligen läka. Och jag tror att den läkningen är nyckeln till min självkärlek. Och jag vill kunna känna som jag känner till kroppen, att jag känner mig belåten i min personlighet – utan att ändrat ett uns av mig själv och den jag är.

Share
 

Ingen skam

2017-08-11

Nu när sommaren lider mot sitt slut så ser jag tillbaka på hur mycket som förändrats för mig i förhållande till min kropp. Det är första gången på väldigt länge som jag inte burit skam över kroppen. Jag njuter av den, både i bikini och shorts. Shorts som jag endast haft på mig vid ett fåtal tillfällen i mitt vuxna liv eftersom jag tyckt att mina ben är så kraftiga. Nu älskar jag att gå i shorts, och jag känner mig så snygg.

I dag var vi till affären och när jag skulle betala så strök Izabelle ömt över min mage och sa, det ser ut som du har en bebis i magen mamma. Min reflex var att gå in i skam och känslan av att vara tjock, men jag sjönk aldrig ner där. Jag stannade mycket högre upp, på en ljusare plats där jag kunde känna kärlek till hennes ord och kärlek till min putande mage.

Jag har till och med glömt bort att boosta mig själv med mitt mantra – belåtenhet – i några dagar men ändå så behåller jag en känslan av att tycka om kroppen. Och jag vet att när jag använder mantrat så höjer jag frekvensen och belåtenhet förstärks till snygg, till sexig.

Du behöver inte forma kroppen på ett visst sätt, förändra, förminska, förstärka … för att tycka om dig själv. Du är vacker och strålande som du är, just nu. Och vet du vad, det har du alltid varit!

Share
 
Sida 1 av 472123...102030...Sista »