Lycklig

2017-01-19

Jag delar Guds vilja att jag ska vara lycklig.
Jag delar Guds vilja att jag ska vara lycklig, och jag accepterar det som min funktion nu.

Lektion 102
En kurs i mirakler

 

Ytan

2017-01-17

Satt och skrev lite så här på kvällen, som jag äskar att göra. Och skrev ner alla dessa utbildningar jag gått och frågade mig själv – why? Och svaret var ju såklart olika. T ex jag minns att jag började med Yogan (för så där 15-16 år sedan) för att Madonna gick på yoga och det var liksom den ”nya” trenden. Till skillnad från när jag utbildade mig inom Sorgebearbetning så var det för att göra upp med det förflutna. Medans jag åkte till New York och gick 12-step recovery yoga … med intentionen att få närmare kontakt med gud.

Men så är det ju så med alla dessa utbildningar och kurser, att de har sitt eget liv och tar en med i sin process, vilket sällan överensstämmer med vad jag tror mig få uppleva.

Nåväl, det jag kom fram till är att jag i alla fall inte räds djupet (som jag berörde i ett tidigare blogginlägg), tvärtom är jag väldigt trygg där nu med all erfarenhet. Och sorgen är som sagt bekant sedan tidig barndom.

Och nu sitter jag här med alla dessa utbildningar och med frågan – why, och tänker att de varit en del av min livsprocess. Processen att göra upp med det förflutna, läka, sluta fly, vara i min kropp och finna ut vem jag är. Och nu frågar jag mig istället, vad vill jag härnäst?

Och jag vill inte utbilda mig nå mer, åtminstone inte just nu och inte för utbildningen skull. Skulle vara för njutningens skull isåfall, tex en Kundaliniyogalärarutbildning. Men den har låtit vänta på sig, och den får vänta ett slag till.

För nu är fokus att förverkliga mig själv. Njuta av mig själv. Och jag känner mig förverkligad på insidan men ännu inte på utsidan. Trygg med mitt djup men inte med min yta. Så nu i den här fasen av mitt liv och självförverkligANDE så ska ytan få större utrymme och fokus. Inte för att jag är värd det utan helt enkelt för att jag älskar den – ytan!

 

Love life

2017-01-15

Kommer aldrig (förhoppningsvis) glömma en dag ute på den stora gräsmatten vid Oneness University i Chennai, Indien, vi hade en lucka på någon timme i schemat som var fullproppat med meditationer, processer, deeksha och tempelbesök och jag slog mig ner på gräsmattan för att njuta av solen så som jag alltid gjorde när tillfälle gavs. Där fick jag insikten om meningen med livet. Vet inte om jag vågar säga att det är allas vår mening, men det var så det presenterades för mig.

Jag hade under dagarna i Indien haft många upplevelser (sådana jag även haft som barn) av hur jag är eterisk. Alltså en energiform, ett ljus, en själ. Och jag fick uppleva hur gränslös och transparent själen är, närmast att beskriva som ånga. Ljus, porös, lätt ånga, så kände jag den. Den sanna essensen av mig själv. Mitt väsen.

Att vara en del av denna oändliga ”ånga” är fantastiskt skönt. BefriANDE. Och i det tillståndet är vi alla ett, ett och samma fält. Samma ljus.

Ur detta tillstånd valde vi sedan att skapa oss en plats att verka på – jorden. Och så skapade vi oss kroppar. Kroppar med intellekt och sinnen, sinnen för att kunna dofta, känna, smaka, höra, se det vidunderliga paradis vi skapat. Sinnen och intellekt för att kunna uppleva relationen med varandra, människor, djur och natur.

Vi valde människokroppar för att kunna njuta av det vi skapat, varandra, jorden och allt vad det bjuder oss. Meningen med livet är att njuta av det. Det var den insikten jag fick till mig i Indien hösten 2012.

Jag vet inte om insikten är sann, jo upplevelsen är sann, men är budskapet sant – det vet jag inte. Men det spelar mig ingen roll, för det känns sant och viktigt för mig här och nu. Jag är 45 år och kan ännu inte så här i matchens halvtid säga att jag är fullkomligt med i livet, alltså med innebörden av att – LEVA. Jag varken lever eller njuter till fullo. Trots att jag fötts och lever i ett vackert och tryggt land med alla möjligheter tillgängliga för mig och givits en frisk kropp och familj och vänner.

Jag vet inte varför jag hindrar mig själv från att njuta. Kanske för att andra sörjer eller lider och jag skäms för hur bra jag har det och hur bra jag mår. Kanske för att jag är rädd för att leva och njuta. Men oavsett orsak, så tänker jag inte vara varken rädd eller skämmas för att berätta att min intention är att lära mig njuta mer av livet. För finns det något bättre sätt att hylla mig själv, min kropp och det liv jag givits än att njuta av det – njuta så länge det varar.

 

This is it

2017-01-14

Just nu är jag där att jag börjar lita till Livet igen, till Livet/Universum/Gud. Jag mår så himla bara när jag gör det, slappnar av och tror att det vill mig väl. I det tillståndet kan jag börja tycka om mig själv och livsvägen också. Den blommar liksom bara upp ur mig – kärleken. Och den fyller mig med liv, jag börjar leva.

När jag är rädd däremot, då spänner jag mig och blir misstänksam. Anar oråd. Siar faror. Tittar skeptiskt på mig själv, min framtid och Livet. Tvivlar på att det någonsin ska bli bra. Sluter mig, drar mig undan och intalar mig att jag ska vänta.

Jag hör till den skaran som tror att Livet är evigt, du kanske tror att ”this is it” men oavsett så sitter vi i samma båt just nu. Jag tänker att Livet är oss givet men att Leva det måste vi göra själva. Jag tycker det är svårt att leva fullt ut, men jag lär mig mer och mer för varje dag. Så tacksam för det.

 

Glamyogi.se

2017-01-12

glamyogi.se är numer mitt Instagram-konto. Det har varit en lång process med att finna ut mer om mig själv, den jag är och den jag vill vara. Kanske har det pågått hela livet, men jag har då i allafall känt processen de senaste 2-3 år. Processen om vem är jag och vem vill jag vara.

Det är nog det största kännetecknet för oss som är medberoende, att vi förlorar kontakten med oss själva. Vi hänger oss (på gott men mest ont) åt andra människors väl och mående och tänker att sen, sen ska jag ta ikapp mig själv, min hälsa och mitt liv.

Jag är där nu, att jag är i kontakt med mig själv och vad jag vill. Mycket har fallit på plats med åren. I somras t ex gick jag en story-workshop hos Katrin @storycoachen och där blev det så klart för mig att ända sedan barndomen har det sinnliga, det vackra, det sköna varit viktigt för mig. Jag hade inte tänkt på det förens då, hur oerhört kär jag var (och fortfarande är) i det vackra. Det var en pusselbit jag behövde få med mig.

En annan bit föll på plats med skrivcoachen @lennartguldbrandsson, att anamma motsättningarna i mitt skrivande (som var det vi pratade om då) men också i mitt liv. För mig har det varit lätt att dela med mig om mitt djup; ensamhet, rädslor, medberoende… men jag har haft mindre mod att berätta och visa hur mycket jag älskar det ytliga. Jag fullkomligt älskar vackra saker, människor, platser. Jag älskar att känna mig vacker, strålande och snygg.

Och det är där jag är nu, att jag omfamnar hela mig, djupet och ytan. Jag känner mig halv utan den ena, eftersom jag älskar dem båda. Och därav att jag tar mig an namnet glamyogi – det blir mitt statement till mig själv, vem jag är och vad mer jag vill skapa.

 

Glamyogi

2017-01-11

Jag kan inte identifiera mig med ”riktiga” yogisar som går upp vid soluppgången, gör sin sadhana (andliga övning) några timmar, skrubbar kroppen och duschar kallt innan den veganska frukost-smootihen. Jag är inte där och jag kommer nog aldrig dit till mossgröna ekobyxor och utväxt under armarna (sorry, att jag buntar ihop lite fördomar).

Det bästa med yogan är att den hjälper mig finna mig själv och våga vara mig själv. Och jag helt enkelt älskar det sköna i livet, både det som är skönt att se på och det livet som är skönt att leva. Jag strävar varje dag efter att skapa mig ett än mer skönt och glammigt liv. Jag vill njuta!

Och tackvare yogan kan jag identifierat skönheten i mig själv och även skönheten i mitt liv. Utan yogan så tappar jag det. Med yogan så finner jag det.

Skönhet får mig är att känna frid, se det vackra i livet, vara i harmoni och balans. Min skönhet är också att gå och fixa naglarna, botanisera i smink och ha en snygg bil. Jag älskar det vackra både inom och utom. Det var lätt att acceptera det vackra inom mig själv och andra, men det var svårare att se och acceptera vikten av den yttre skönheten. Som om att jag skämdes för den delen som jag gillar så mycket.

Jag såg mig som en sämre yogi, som om det finns ”rätt” yogisar och ”mindre rätt” yogisar. Men nu känner jag mig som en fulländad yogi, trots att jag inte gör yoga varje dag eller lägger ut handstands poses på Instagram. För mig är yoga ett förhållningssätt till livet men främst till mig själv. Jag får kontakt med den jag är och modet att bejaka henne.

Och för mig finns inga vackrare människor än dem som är sig själva och blomstrar i sin sanning. Jag är inte där helt än, men jag är på god väg, och jag vet att det dit jag vill.

Sat Nam
Glam-Yogin

 

Oprah about intentions

2017-01-09

Power talk!

 

Mantra

2017-01-09

I celebrate the consciousness of the universe
that brings abundance to the (här tänker jag – my) world.

Mantra will always cause the chakras to become energized, but how the energy manifests in your mind and body is determined by the powerful directives you form as conscious and subconscious intentions. 

Thomas Ashely-Farrand

 

Yogakvällen 8/1

2017-01-09

Vilken härlig kväll det blev! Raw food, yoga, meditation och deeksha. Och adda sen en massa magiska önskningar inför 2017 som planterades med våra intentioner in the vibration of the Universe. Fullkomligt älskar mitt jobb!

Har du drömmar som du vill förverkliga så kom ihåg att det går mycket lättare att sätta dem till verket om du först höjer ditt eget tillstånd – raise your vibration. Och intentionen är a och o, det tar ut riktningen och ju högre tillstånd (själslig spänst) desto mer power till dem.

Önskar dig ett magiskt 2017!

Ps Håll utkik, fler yogakvällar likt denna utlovas i vår.

 

Tacksamhet

2017-01-07

Har gått de senaste dagarna med stresspåslag och lite bitterhet och klagan i mig. Rört mig i ett tillstånd av att leta fel och gnata. Blev så himla trött på mig själv och min attityd, funderade vad det kom ifrån. Men så bestämde jag mig för att vända skutan av negativa tankemönster och kom på att jag inte övat genuin tacksamhet på ett tag. Tacksamheten hade blivit bortknuffad av min klagan.

Så imorse innan jag gick upp ur sängen så tränade jag min tacksamhet genom att uttrycka den (för mig själv i mitt inre) till minst 10 saker i mitt liv. Och vips så kände jag mig lättare och gladare. Det finns ett bot mot negativa tankar och beteenden – att vara tacksam är en nyckel för mig.

 
Sida 1 av 461123...102030...Sista »