Resor

Min text

2010-08-21 | Kommentarer (0)

om resan till Indien som publicerades i Tidningen Falun Borlänge

Den kärleksfulla rösten i mitt inre viskade åk till Indien. Allt är bra. Allt är som det ska. Det kommer bara gott ur den här resan för dig och dina nära och kära.

Rösten upprepade orden som ett sorts mantra inom mig innan resan och även under resan, mantrat ekade så många gånger i mitt inre att jag var helt trygg på min väg. Trygg även när jag står vid ett tomt bagageband i Bombay och inser att jag måste hasta vidare till flyget mot Calcutta utan min resväska. Trygg när jag kommer fram till Ashramet där vi skall bo och inser att jag har sällskap i min enkla säng av en kackerlacka. Trygg när jag inser att Ashramet är precis så primitivt och enkelt som jag befarat.

Jag utsätts för många, nästan dom allra flesta av mina gamla rädslor. Och det är inte förens jag utsätts för dom som jag inser att dom är just gamla. Dom är bara gamla tråkiga minnen blott av ett liv fyllt med mycket rädsla. Rädslor som hållit mig fången. Men nu är jag fri och jag kan leva mitt liv med dessa rädslor inpå mig och det bekommer mig inte ett dyft, jag går lugn och harmonisk genom min kursvecka och njuter av varje minut.

Jag upplever så mycket under mina dagar i Indien. Och det är faktiskt inte Sunyogan och meditationerna som sätter djupast spår. Det är människorna jag möter. Jag och dokumentärfilmaren Henric Hemmerlind är dom enda från väst, sen deltar ett par från Malaysia och resten av dom ca 25 kursdeltagarna är lokalbefolkning.

Utan att verbalt kunna kommunicera ett enda ord med dessa människor så finner jag så många vänner. Det är så mycket kärlek i luften, genuin äkta värme och ödmjukhet. Det är också mycket bus och glädje och min mage värker stundom av alla skratt! Kärlek och vänskap kräver inga ord, det syns i ögonen och känns i hjärtat! Och i mitt hjärta bultar det mycket för dessa människor.

Vi tillbringar kursen i Ghatal en stad som ligger ca 3 tim bilresa från Calcutta. En fattig stad och kulturskillnaden är enorm. Jag blir betagen av hur fattigt, smutsigt och enkelt dom lever. Jag blir också betagen av deras utstrålning av harmoni och frid. Jag blir oerhört berörd av deras kärlek till sin familj, närvaron med sina barn och tacksamheten mot sina föräldrar, sitt ursprung.

Jag ser vår materiella värld mer tydligt, den som iallfall inom mig ofta skapar ångest, oro och stress. Jag ser deras bevarande av gammal visdom, visdom som har gått i arv sen många generationer tillbaka. Jag ser deras vördnad av djuren och naturen, hur dom ser alla med lika värde. Jag ser också att dom skräpar ner sin natur och gläds åt vår allemansrätt, vårt rena vatten och den friska luften vi andas.

Veckan tillbringar med Sunyoga, Kriyayoga, mediationer och lektioner, schemat är späckat från soluppgång, 04.30 – 20.30.

Sista dagen åker vi ut till Sunyogi Umashankars hemby Lachipur, en fattig och enkel by på landet. Vi har köpt med oss skolmaterial och en hel traktorvagn med plantor. Varje elev får ett eget bokpaket och plantorna delas ut till alla byinvånarna. Minnesbilden av när en skock med småbarn stolta och lyckliga springer till sina föräldrar för att visa det dom fått glömmer jag förhoppningsvis aldrig, deras lycka över 2 blyertspennor och ett sudd!

Jag har så mycket kärlek inom mig till dessa människor och rösten i mitt hjärta har slutat viska, den sjunger; ta mig hit igen!

Så min dröm är att ta med mig min familj nästa gång. Jag vill fortsätta att dela med mig av det jag har, ge utav vårt överflöd från väst, ge skolmaterial och kläder. Och jag vet att det jag återfår från dom är värt mer än alla pengar, dom lär mig om kärlek, glädje, värme, visdom, andlighet. Dom lär mig att vara nöjd och tacksam med det jag har och njuta av livet!

Namaste

Sunyoga Ghatal Indien

Share
 

Tidningen Falun Borlänge

2010-08-19 | Kommentarer (3)

Idag är min berättelse om Indienresan med i Tidningen Falun Borlänge. Innan jag ens har hunnit se uppslaget själv så kommer människor fram till mig på stan och på Ica och berättar för mig att dom läst det och imponeras av mitt mod och att min berättelse inspirerar.

När jag lyfter upp tidningen ur brevlådan så värms jag inombords, min gamla kollega och goda vän Patrik är på framsidan. Vi var kollegor i 5 år då vi ägde Må Bättre i Falun tillsammans. Lustigt och tryggt att vi är i samma tidningen…

Vill du läsa mer om Indien och se fler bilder, så kan du läsa mina tidigare blogginlägg HÄR . Och där finns också en länk till Radio Dalarna P4 där jag intervjuas om resan.

Namaste

Share
 

Indien; Dagbok

2010-08-11 | Kommentarer (9)

2010-06-16 Resan till Indien

Sitter på planet till Indien. Lugnet håller i sig. Jag känner tacksamhet, lugn , trygghet, glädje. Allt, hela resan känns gudomlig! Känner mig lugn – fast jag tycker ändå jag är cool och modig.

Love beeing me!

2010-06-17

Ska landa i Bombay om 45 min. Flygtid ca 10 tim. Har gått så fort. Sov minst 8 av timmarna. Jättefräscht flygplan, säkert 80-90% indier på flyget – love it!

Känner mig så trygg och välsignad. Sleeping beauty!

Dag  1

Klockan ringer 03.45. Sovit min första natt på Guesthouse´t/Ashramet. Det var en kackerlacka i min väska på sängen när jag skulle sova. Borstade bort den och la mig. Bad om beskydd och en skön natts sömn.

Kackerlackor lite överallt. Men dom är små och bruna. Oavsett så är jag i något lugnt och tryggt – känner mig så annorlunda.

Min resväska har försvunnit på resan. Försvann mellan London och Bombay. Men det känns också bra, allt löser sig, haha!

Gick ut med 2 lokala killar igår och köpte badlakan för 80 rupies styck. Fick låna sjal av Andy och tunika och sjal av Shanti. Hon hade även 7-pack engångstrosor med sig. Hade packat ner 2 paket, snacka om mening!!!

Träffade Umasankar – Sunyogi igår, wow, den mannen lyser!!!!

Känns så rätt att vara här. Fast jag vet att i mina ögon mätt från mitt ”gamla” jag så är det helt fel. Men det är baserat på mina rädslor. Och nu väljer jag trygghet och kärlek och utan rädslor känns allt så bra!

Shanti, Dr Sureshm, Henric och jag delar rum. Vi har fått det ”finaste” rummet med aircondition. Det är städat och ”fint”, hehe Men slitet, rufft och många djur. En stor nattfjäril på toa, kackerlackor, en spindel i taket. Men jag mår jättebra!

Åt ute efter vägen igår. Åkte säkert 3 timmar i en liten bil. Jag blev inte åksjuk alls!!! Det var inte ens nära!

Vi stannade längs vägen på ett riktigt hak och åt. Ris och vegetarisk gryta. Vi åt alla fyra, drack 2 kaffe och en the. Vi köpte 7 flaskor 2 l vatten med oss. Dr Suresh bjöd! Kostade 188 rupies, ca 30 kr!!!!

Dag 1 – Kväll

Nu har första dagen varit. Jag har gråtit över något, vet ej vad. Blev ledsen när jag ringde hem och hörde Nogges röst. Saknar honom. Alla ville trösta mig, men jag ville bara gråta ut, få ur mig gråten. Så för att släppa ut allt utan att bli tröstad fick jag gå undan, och det enda stället som jag  kunde vara själv på var en balkong. Så där stod jag på balkongen och tokgrät, grät och grät, det var så skönt. Men på gatan stannade människor och stirrade förvånat på mig. Måste sett konstigt ut, en platinablond kvinna som står på en balkong och ulkar, haha!

Alla här är så himla snälla. Alla tar hand om mig. Verkar mindre positivt att få tag i väskan som kommit bort. Sverige vill inte hjälpa mig. Inte heller nått svar svar på Bombays flygplats.

Prem Nirmal (gurun) har skickat ett sms till någon som han känner i Bombay, som jobbar på flygplatsen. Håller tummarna!

Fick guidning av två indiska män på marknade idag. Vi gick på den leriga marknaden i regnet och med strömavbrott till som tätt. 2 indiska män som försöker hjälpa mig, en västerländsk kvinna att hitta kläder och hygienartiklar i Indien, haha!

Väldigt annorlunda kläder här. Kvinnorna går ju bara i Sarees, så det är svårt att finna andra kläder. Fick tag på tights och tröjor, men varken passform eller kvalité är bra – och här ska det filmas…

Människorna är vänliga här på kursen. Riktigt mysiga människor. Trivs och känner mig lugn trots hur det ser ut här. Vi bor verkligen mitt i lortiga Indien. Men det är charmigt på nått vis. Kvinnorna är så vackra i sina kläder och smycken. Männen så intressanta ansikten.

Vi har varit här ett dygn, fast fortfarande inte praktiserat Yoga fysiskt.

Mediterat mycket, eye to eye, sunyoga och andningsövningar.

Mår bra i sinnet, själen, kroppen och faktiskt i magen.

Dag 2

Säkert 7-10 strömavbrott i natt. Det blir verkligen becksvart och man ser ingenting. Blev aldrig rädd. Bad om beskydd och kände mig trygg. Somnade om. Skrattar inombords åt att min ficklampa med massor av starka dioder ligger i min borttappade resväska.

Väntar på frukost, kl är 07.45. Har gjort Agnihotra, Kriyayoga och Sunyoga. Kunde faktiskt se på solen ca 15 sek åt gången. Då såg jag dirket på.

Lite segt emellanåt, speciellt sunyogateorin. Prem Nirmal och Kriyayoga är mycket intressant och roligt. Gillar hans sätt att lära ut. Han har kurser på 21 dagar i Bombay och håller på med healing, chakra osv.

Strömavbrott flera gånger per dag. Kvavt och varmt, svettigt mest hela tiden, saknar mina kläder. Snyft.

Annars har jag det bra. Sover mycket, sover middag en timme. Sover om vi har någon rast. Sover på natten. Sover på föreläsningarna. Känns inge bra att vara så trött och seg. Vill vara pigg. Vad beror tröttheten på?

Dag 3

Tacksam att Nogge hjälper mig med det försvunna bagaget. Älskar honom så mycket! Pratade med Maya idag. Hon sa att hon hade blött näsblod. Stackars liten. Sådana gånger vill jag såklart pyssla om henne som mamma.

Sunyogan i morse var fantastisk. Jag tog kontakt med solen och upplevde något starkt och stort!

Gjorde intervju med mig idag till dokumentären. Tror den blev bra. Känns som jag varit här flera dygn/veckor. Tiden står still och allt försvinner.

När vi gjorde intervjun på taket var ett av barnen med, en söt 12 årig pojke.

Barnen följer mig. Speciellt två pojkar. Så söta! Det var en man med också, som satt på taket. Han satt en bit ifrån mig och mitt i intervjun så pruppade han. Dom gör gärna så, pruppar och rapar när det kommer.

Skrattat mycket idag också. Känns som jag är på en skrattyogakurs. Tacksam över att Shanti och Suresh är här. Skrattar så mycket med ”syster Shanti”!

Kvinnorna här är otroligt vackra, bruna i hyn, nästan svarta ögon och dess vackra färgglada kläder och smycken. Alltid så rena och vackra. Älskar att se på dom.

Pojken som var med på taket, han heter Soumadip, hans mamma och jag har funnit varandra. Vi kan inte prata med varandra, men vi busar och skojar konstant.

När det var lunchdags idag och jag låg på rummet och vilade, kom hon in på rummet och boxade mig i magen, skrattade och pekade på munnen, att nu är det mat.

Eye to eye meditation gjorde jag  med en vacker gammal man idag. Och när meditationen började sken solen rakt in i ansiktet på mig. Så jag blev att göra eye to eye och sunmeditation samtidigt – väldigt kraftfullt!

Prem Nirmal är absolut min lärare! Han har varit elev åt Osho i flera år. Han besitter sådan visdom och jag vill verkligen lära av honom. Han erbjuder sig att komma till Sverige och hålla kurs, tex där man ser sitt mission, sin livsuppgift.

Jag kan också tänka mig att studera för honom i Bombay eller Oman, där han också håller kurser. Har så mycket att lära av honom!

Dag 4

Midsommarsolståndet

Alltså jag har så roligt här. Vi skrattar och busar hela tiden. Alla här är så roliga. Guru´sarna Sunyogi Umasankar och Prem bjuder verkligen på sig själva.

Idag gjorde vi intervju med Prem tillsammans jag och Henric. Det flöt så bra och vi ställde viktiga frågor som det är meningen att vi ska sprida svaren på via TV och Internet.

Mår så himla bra! Loving India! Loving me!

Sista dagen här idag måndag. Imorgon åker vi till byn Lachipur och donerar gåvor till skolbarn. Vi var på marknaden och köpte böcker och skolmaterial idag. Det kostade 5900 rupies, ca 1000 kr.

Idag fick Prem samtal från sin vän på flygplatsen. Han är manager på Jet Airlines visar det sig. Och han meddelar att dom har min resväska i Bombay. Flyger den till Calcutta idag och jag kan hämta ut den imorgon innan jag flyger hem. Komiskt att jag får den lagom till min hemresa, haha!

Karma – Lessen to learn säger mina yogis (Prem och Umsankar)

Kvällen måndag den 21 juni var en sorgedag. Min sista kväll på Ashramet. Det kom så många människor och var med mig! Det kom2 kvinnor och ville träffa mig. Dom var grannar till Ashramet och när vi var på taket och gjorde Sunyoga och Kriyayoga så vinkade jag till en kvinna som stod på en balkong i huset bredvid. Vi vinkade och log mot varandra. Så det var hon och en väninna till henne som kom, väninnan kunde lite engelska. Dom kom för att träffa mig. Jag blev så lycklig så jag grät. Dom stannade och åt med oss och hon sjöng även två sånger under kvällen. Så mysigt!

Köpte en Saree idag och min buskompis Jouma lärde mig att knyta den. Kände mig så vacker för en gångs skull. Inte kul att gå i samma klänning varje dag i 30 graders värme och hög fuktighet. Så fort jag har duschat och klätt på mig börjar svetten rinna igen, puh!

Eye to eye mediation igår gjorde jag med en söt kvinna. Det hände en sån rolig händelse med mannen som guidade oss i meditationen, så vi brast ut i världens asflabb, kvinna och jag. Det brast totalt för oss. Trots att vi inte kan kommunicera ett enda ord verbalt med varandra, så var humorn densamma. Vi försökte verkligen göra vårt bästa för att asflabba tyst, vi satt säkert och skrattade 7-8 min. Kvinnan bredvid försöker hyssja ner oss. Så underbart! Där sitter vi öga mot öga och kan inte bryta ögonkontakten och är mitt i ett ”tyst” asgarv. Lovely!

Efteråt tog hon min hand och drog mig raskt med ut i byn. Sprang nerför några gator och kom till ett plåtskjul mitt i marknaden. Där öppnade hon upp och visade mig sin syatelje. Hon var så stolt och jag var så lycklig att få ta del av hennes verksamhet. Vilken upplevelse!

Efteråt ville hon bjuda med mig hem till hennes hem på thé, men programmet var redan igång och lektionen hade börjat och vi fick skynda tillbaka.

Kvinnorna från balkongen ville också bjuda med mig hem till deras hem.

Så mycket kärlek!

Fick en söt liten nyckelring från henne i present, så gullig. Då såg dom andra ”balkong-kvinnorna” det och rusade iväg och sa att dom skulle vara tillbaka om 5 min. Kom tillbaka med varsin penna som dom ger mig. Härligt! Eftersom jag gav bort min 4-färgspenna till en pojke igår. Han var så faschinerad av den när han under en föreläsning satt och skrev i min bok. Kände att han verkligen hade mer glädje av den än mig.

Hans pappa är akupressurmannen som kommer varje dag till Ashramet och ger människorna akupressur. Det är sunyogi som har sett till att han kommer och ger behandlingar. Verkar som människorna får bo här, sova, äta, duscha och få dessa behandlingar.

Även min underbara vän Jomuna gav mig en present, en liten prydnadssak med fåglar. Hennes bror är förtjust i mig på ett charmigt sätt, frågade om han fick fråga en fråga. Frågade sen om jag var gift. Han är söt. Hennes son Soumadip som är 12 år, han älskar jag, han är blyg, rar och underbar!

Dag 5

Upp klockan 02.30. Avfärd kl 03.00 till Lachipur för Agnihotra (eldceremoni) vid soluppgång.

När vi stod ute och väntade på bilarna hade även Jomuna, hennes mamma, hennes bror och Soumadip gått upp 03.00 för att ta avsked från mig. Vi kramades, höll varandra i händerna, gjorde slängkyssar och tog farväl. När jag satt i bilen och skulle åka sträckte dom in händerna genom rutan. Jag saknade sonen Soumadip och frågade vart han var, om brodern kunde hämta honom. Han gick för att leta. Kom tillbaka och sa att han gråter och går undan. Tårarna sprutade när jag hörde detta. Satt länge i bilen och grät, sån oerhörd kärlek från dessa människor, helt fantastiskt!

Jag är så tacksam och lycklig som fått så många nya vänner i detta land, det hade jag aldrig kunnat tro innan. I´m amazed! I´m blessed! I´m lucky! I´m happy! I love them!

Önskar så av hela mitt hjärta att jag kan komma tillbaka med min familj och träffa dessa vänner igen!

Sista dagen

Lachipur idag var magiskt! Att komma ut på landet och höra fåglar, se åkrar, uppleva tystnaden, luften, solen, människorna, kärleken, naturen och dom små vackra dammarna som låg lite runt om och dessa jordvägar. Dammar med brunt vatten där människorna badade och tvättade både sig och sina kor.

Var till Sunyogis hus och fick uppleva hans barndomshem. Där bor nu hans syster, hans bror med sin familj och hans mamma. Ett primitivt och enkelt hus byggt av lera. Men ändå rent och hemtrevligt, jag gillade det.

Dom bjöd oss på Sweets (ostbollar doppade i sirap) och vatten och vi satt där länge, säkert 2 timmar och myste i skuggan.

Fick pumpa vatten från en brunn så att jag kunde skölja av mig i ansiktet, jag var så svettig. Gick till och med på deras utetoalett som var fräsch men enkel med ett hål i golvet och inget toapapper, endast hink och skopa att skölja rent med. Men jag hade försett mig med servetter.

Henric filmade intervjun med Sunyogi där han satt på en stol mitt i grönskan  med en damm i bakgrunden. Under intervjun gick en kvinna förbi mitt i bild, gick ner och badade. Så medans vi filmar sitter hon i bakgrunden och tvättar sig och kikar på oss, haha!

Att vara här på landet idag gav mig så mycket. Att uppleva ett lugnt och kärleksfullt Indien. Kontrast mot stan Ghatal där vi bott, där är det smutsigt, stimmigt och rörigt hela tiden. Men charmigt också!

Hela byn (Lachipur) slöt upp till vår dag idag. Och det är även Sunyogis födelsedag, fyller 43 år, så det var speciellt att få uppleva den med honom i hans hemby.

Att beskriva Sunyogi går inte, han är så kärleksfull, giving och ödmjuk och toppar detta med humor och ironi – love him!

Allt han ordnar har varit så välorganiserat och fint, punktligt, korrekt och serviceinriktat samtidigt som han är absolut 100 % närvarande och lugn. Inspirerande att se ett proffs ”jobba”!

Frukosten serverades i en skål vikt av tidningspapper, like take away. Lunchen bland byborna var amazing, jag åt före alla andra från kursen eftersom jag skulle avvika tidigare för att hinna med mitt flyg, så jag fick äran att äta själv med alla byborna. Magiskt!

Vi kan inte kommunicera alls jag och människorna här. Det är så få som kan engelska, samtidigt känns det som vi säger allt till varandra genom hjärtat!

Min blinda vän är också underbar, hennes röst när hon säger ”Friend Sofia” får mig att smälta. För att inte tala om hennes leende. Wow!

Jag sa till henne häromdagen; You are so beautiful. Då säger hon; You have a beautiful voice.

Hon har sagt så vackra och starka saker till mig, som bränt rakt in i hjärtat, som tyvärr hjärnan glömt, men mitt hjärta värmer!

Min känsla från första stund när jag fann Sunyoga på Internet och under hela resan är att jag är beskyddad och välsignad!

Shanti min underbara nya vän, som en syster, en bästa vän! Vi connectáde direkt och jag bara älskar henne och beundrar henne.

Vi har garvat så mycket tillsammans. Kommer från två helt olika kulturer, hon uppväxt och bor nu i Malaysia, men även bott i Singapor, och ändå så lika. Samma humor. Samma känslighet. Och hon är så genuint snäll och omtänksam. So loving!

Idag fick vi äran att ge skolbarnen sitt material. Hela skolan kom till ”lokalen” dvs betonggolvet med presenning på, duk uppspänd i taket och en scen med PA-teknik. Tänk att dom lyckats så bra i så enkla förhållanden – riktigt professionellt!

Hela skolan kom. Flickorna satt längst fram, pojkarna bakom och dom små barnen i förskoleålder stod längst bak. Rektorn höll tal och även Sunyogi.

Vi fick alla dela ut böcker och plantor. Alla eleverna hade skrivit önskelista med böcker som vi köpte igår- Dom små barnen fick två pennor och ett sudd. Att se deras lycka när dom studsade fram med sina nya pennor – går rakt in i hjärtat!

Alla skolflickorna blängde på mig. Alla blänger på mig. Puttar till varandra och viskar. Snacka om att vara i fokus. Jag smälter liksom inte in och det är nog aldrig turister här ute heller för den delen.

Tog kort på 3 vackra flickor i typ 14-15 års åldern. Dom kunde aldrig sluta se på mig, frågade nyfiket var jag kom från och vad jag hette.  Efter ceremonin kom dom tre fram till mig och tackade med att ta i hand och bjöd mig till deras hem!

Men det hann jag ju inte med, jag satt med Hatibabae och väntade på skjutsen tillbaka.

När väl min skjuts kom ville alla krama mig. Alla!

Männen kramas i och för sig inte, förutom dom ”upplysta” med avslappnad stil. Dom artiga männen kramas inte. En man kom emot mig och tog i hand för att säga adjö, men jag kramade honom ändå, han såg glad ut.

En hel skock med människor, säkert 50-60 st stod runt bilen när vi åkte, helt amazing!!!!!

Kände mig som en prinsessa som åkte iväg, wow! Kvinnorna stod runt bilen och gjorde slängkyssar.

How could I not Love India?

Min favvo-pojk Soumadip som grät i morse vid 03.00 när han var uppe för att ta avsked, kom och överraskade mig i Lachipur idag. Han och ”grimaspojken” och hans morbor kom dit – för min skull!!!!

Dom följde varje steg jag tog. Gick diskret och respektfullt en bit efter. Så mysigt att dom kom. Nu fick jag chansen att krama honom och få ett gladare avsked.

Hans morbror och en av männen som i början på kursen var på marknaden med mig och letade kläder åt lunch med mig. Han (morbrorn till Soumadip) tog kort på mig med sin mobil. Många har tagit kort på mig med sina mobiler, dom få som har mobiler. Kvinnorna verkar inte ha några mobiler.

Hemfärd

Klivit på planet i Calcutta nu efter att ha återfått min resväska, haha!

Smög in i ett amningsrum med hela min bagagevagn och bytte om och gjorde en raggardusch. Skönt med rena kläder även om jag har toksvettats under den vilda bilfärden på 3 timmar hit.

Ännu en rädsla att utmana när jag kliver på planet. Det ösregnar, oväder med blixtrar och åska. Huvaligen!

”Sänder ut” bilder hur jag i morgon eftermiddag är välbehållen hemma och får vara närvarande och kärleksfull med Oscar och Maya.  Längtar så efter min familj!

Share
 

Sunyoga Thailand

2010-08-07 | Kommentarer (0)

Share
 

Indien; Fotografier

2010-07-27 | Kommentarer (0)

Så äntligen är jag helt klar med fotografierna från Indien. Jag har längtat efter att skicka bilderna till vännerna jag träffade där. Skicka bilder där dom är med. Men eftersom dom flesta inte har dator, och jag tar så förgivet att det är ännu sämre ställt med skrivare. Så har jag istället skrivit ut bilderna och laminerat in dom så att dom tål luftfuktigheten.

Och idag gick dom iväg med Posten adresserade till Sunyogi Umasankar som lovat att ge dom vidare.

Share
 

Indien inspiration

2010-07-24 | Kommentarer (0)

Idag inspireras jag av företagsamhet och hjälparbete med Indien i fokus!

Får tips från en vän att lyssna till Sommarprataren Percy Barnevik på P1 och inspireras av den Ideella föreningen Hand in hand som arbetar målinriktat för att bekämpa fattigdom i världen och har flera lyckade projekt i Indien! Jag blir så berörd och glad och känner i hjärtat att jag också vill bidra och engagera mig!

Och när jag läser i tidningen Nära om Monica Åberg vill jag beställa naturliga produkter till min kropp från Holy Lama och ler åt att hon som jag åkte ensam till Indien och kom fram utan bagage. Och hem kom hon med en ny affärsidé och nya vänner och kompanjoner i Indien.

Här är en bild på några av mina vänner i Indien.

Share
 

Indien; Eldceremoni

2010-07-19 | Kommentarer (1)

Varje morgon innan soluppgång, ca 04:30 gick vi upp på takterassen och gjorde en eldceremoni för att hylla solen. Vi hade särskilda kärl där vi stoppade bitar av torkad kodynga och hällde på olja och tände sedan eld. Sunyogi satt och kikade på sin mobiltelefon för att se den exakta tiden för soluppgång och när så solen gick upp tog vi 2 små (som 50-öring stora) portioner av ris och uttalade ett mantra medan vi strödde riset över elden.

Efteråt satt vi i stilla meditation och såg på elden.

När elden slocknat höll vi händerna ovanför röken och strök sedan dom rökiga händerna över ansiktet. Röken sägs vara bra att andas in och även bra för hyn. Själv blev jag lite yr och illamående av röken just under ceremonin. Men visst, jag mådde prima under min Indien vistelse och kanske kan det vara Agnihotra´n som bidrog till det. Oavsett så njöt jag av ceremonin på mornarna. Mysigt att tassa upp på takterassen i mörkret för att en halvtimme senare välkomna ljuset. Ljuvligt också att höra musiken från templen och höra hur staden vaknar.

Share
 

Indiskmarknad

2010-07-06 | Kommentarer (0)

Tips till dig som bor i Dalarna eller semestrar i närheten

Indiskmarknad i Bergsgården (mellan Falun och Grycksbo) torsdag- måndag 11-17.

Monika från Gotland reser runt med sin marknad och kommer varje år till Falun. Väl värt ett besök om så inte bara för att träffa Monika och kika på allt spännande hon har införskaffat i Indien.

Share
 

Lyssna om Indien

2010-07-06 | Kommentarer (2)

Här kan du lyssna när jag berättar om min Indienresa i Radio Dalarna P4

Radiointervju

Share
 

Indien; Dokumentärfilmen

2010-07-06 | Kommentarer (1)

Resan till Indien ramlade mer eller mindre över mig när jag sökte runt i cyberspace – och så fort jag fått syn på Sunyogakursen visste jag i mitt hjärta att jag behövde åka. Det som också direkt kommer över mig var en minnesbild från mitt inre om mig själv i en dokumentärfilm i Indien. En bild som jag hade tillit till när jag ringde upp Henric Hemmerlind för att fråga om han ville följa med till Indien och filma. Vi kände inte varandra innan resan, jag hade bara fått tag i hans nr och ringde. Vi visste inte innan resan vad för sorts tema som filmen skulle få, vi bara litade fullt till att det skulle visa sig. Vi skulle känna det på plats.

Och väl på plats i Indien så inser vi att det finns mycket att filma. Henric filmar mycket och ändå finns det tid för honom att delta i kursen och uppleva den själv och det känns så rätt, ju mer vi upplever, ju mer förstår vi vad som är viktigt att förmedla med filmen. Intrycken är många. Sunyogan. Guru´sarna, Kriyayogan, Agnihotran, Meditationerna, Maten, Människorna, Närvaron, Lugnet för att nämna några.

Det som berört mig mest är intervjuerna med dom 2 guru´s vi träffade och som också var lärare på kursen. Sunyogi Umasanker och Prem Nirmal. Här gör vi intervjun med Prem och han berättar om bla Sunyoga, andlighet, medvetenhet, 2012.

Sista dagen när vi var i Sunyogi Umasankars hemby Lachipur så filmade Henric honom. Det kändes så rätt att filma honom i hans uppväxtmiljö som bidragit så mycket till den medvetenhet han har idag. Här finns hans trygga rötter. Och att det är hans födelsedag just denna dag är som pricken över i.

Under intervjun sitter han utanför sitt hem, framför en damm med grönt vatten och fåglarna kvittrar i palmerna. Det är varmt och hett. Det är magiskt!

Och det jag minns starkast från intervjun är när en kvinna från byn strosar förbi, kikar på oss med väldigt förundrad blick. Och med all rätt. Känns som vi från väst och en filmkamera är väldigt felplacerade i denna miljö. Hon strosar iallafall förbi och låter inte oss eller kameran störa hennes bad. Utan går förbi Sunyogi och ner till dammen. Sätter sig ner i vatten och tvättar sig.

Jag ber till högra makter att vi med filmen lyckas förmedla det magiska vi upplevt i Indien och att någon inom mediavärlden förstår och känner budskapet och vill hjälpa oss sprida det.

Namaste Savita

Share