Missunnsamhet

2017-08-03

Jag har haft lätt för att känna av missunnsamhet och avundsjuka, dessa vibbar som ibland ligger i luften. Och nu förstår jag att jag varit så oerhört rädd att väcka missunnsamhet och avund att jag försökt skugga mig själv och hålla igen. Försökt kontrollera mitt sätt, min energi och mitt utseende så jag inte väcker anstöt.

Nu vet jag att när en kvinna känner dessa känslor mot mig så har det inget med mig att göra, det är hennes problem och hennes lidande. Men mitt gamla mönster var att vilja vara till lags, så att jag blir omtyckt och får vara med. Hellre medgörlig än till besvär.

Men nu när jag klivit in i min belåtenhet och känner mig mer och mer fett nöjd med mig själv så välkomnar jag (nästan helt) missunnsamheten istället, det blir ett kvitto på att jag är min energi, min kraft, mitt ljus.

Och där är det lätt att se vilka som verkligen unnar mig att må mitt bästa jag, de som vill se mig lysa, skratta och nå mina drömmar. Det brukar säga att ens bästa vänner är de som är kvar även när vi faller, men jag tror det krävs mer av en vän att stå kvar när någon växer, lyser och tar sin plats. Så tacksam för att jag har vänner som vill se mig lysa.

Share
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *