Artiklar med etiketten ‘Andlighet’

Visa mig vägen

2017-05-24 | Kommentarer (0)

Jisses, vad jag mår bra när jag är i tillståndet – visa mig vägen. Att vara lugn, lite avvaktande och frågande inför nästa vägval är så klokt. Låta vägen visa sig. Och när den gör det, börja gå … i tillit.

Mitt sinne vill redan nu fråga vad som sker i höst, men jag talar mig själv tillrätta med att även det kommer visa sig. Bara jag är lyhörd och sedan när det är dags villig. Just nu står sommaren inför dörren, och jag vet att jag blivit visad att njuta av den så gott jag förmår.

Share
 

Vinnaren i Lambitävlingen

2015-08-16 | Kommentarer (0)

Om ni minns Lambitävlingen där man kunde tävla om vinsten en yogalärare under 1 år. Tävlingen vanns av Christoffer i Karlskrona och under fredagen så reste jag ner för att träffa honom under en förmiddag – en uppstart för vårt gemensamma år.

Lambitävling

Vi hade ett oerhört fint möte på hotellet jag bodde på. Vi satt ute i solen med en kopp thé och samtalade om yoga, andlighet och kroppen. Pratade om hans önskemål och förväntningar med året. Vad han fysiskt och mentalt önskar att yogan kan hjälpa honom med.

Sedan gick vi upp på hotellrummet, rullade ut yogamattorna och hade en yogaklass. Vi var nog lite oroliga båda två för det väldigt annorlunda yogamötet oss sinsemellan och även för vad hotellreceptionisten skulle tänka om vad vi hade för oss 😉 Men yogan levererar alltid, så det blev givetvis en väldigt fin upplevelse. Jag vände sedan hemåt, 8 timmar på tåg, fylld av tacksamhet över allt yogan ger mig.

Vinnaren Christoffer

Karlskrona

Lambi-resan

Share
 

kontroll vs andlighet

2015-07-07 | Kommentarer (1)

Tänker mycket på motsatser sedan jag började med 12-stegsprogrammet. Exempelvis oärlig-ärlig, girig-givmild, hopplöshet-hopp, cynism-tacksamhet. Motsatsen eller paradoxen till kontroll är kapitulation(surrender). Och när jag kikar i eng.ordlistan så betyder surrender; att överlämna sig…

Det var först igår detta klickade för mig, när jag lyssnade till en delning under Alanonmötet jag var på. Hen som pratade sa att hen ser på motsatsen till kontroll som andlighet. Själv anser jag att kontroll är det stora problemet för medberoendet, iaf för mig. Oavsett om jag hjälper andra, försöker styra andra så är det en form av kontroll. Och för en medberoende kan det gå över i kontroll av sig själv, kontrollera känslorna genom t ex att arbeta, träna, äta (kontroll av maten). När jag känner mig maktlös försöker jag kontrollera.

Och det var där det klickade igår. Jag ska ju överlämna mig… till andligheten istället. Och eftersom mitt ego är så listigt att det inte alltid visar mig vart jag hårt håller kontrollen (det må vara uppenbart för andra men inte alltid för mig själv) så kan jag vända på det och fråga mig: vart saknar jag andlighet?

För är det något jag känner väl igen så är det andligheten. Jag upptäcker inte alltid när jag är i kontroll men jag vet alltid när jag upplever andligheten. När jag känner mig buren och omfamnad av någonting större.

Och inom Yogan släppte jag tidigt taget, jag överlämnade mig… till någonting högre, jag kallar det det Gudomliga. Och det har jag fortsatt att göra klass efter klass, ett överlämnande. Det är inte jag som ger yogaklassen, den ges genom mig.

Likaså kan jag känna när jag lever andligt som mamma och när jag försöker återta kontrollen över barnen och familjelivet.

Ofta när jag skriver här på bloggen så griper skrivandet tag i mig, det är redan omhändertaget, något vill skrivas (precis som nu) – det bara sker. Jag överlämnar mig och skriver… det som vill skrivas. Till skillnad från när jag öppnar mina bokmanus. Där tar jag tar tillbaka makten. Jag vill styra. Det låser sig. Flödet försvinner. Jag har alltså övergett det andliga och tagit kontroll. BOOM. Blockering.

Så den insikten jag fick igår tar jag med mig. Jag ska inte fråga mig vart jag har kontroll, jag ska fråga mig vart jag saknar andlighet. Och det är precis där jag ska överlämna mig…

Share
 

Andlig spänst

2015-01-02 | Kommentarer (13)

Andlig spänst

Den andliga spänsten (närvaron, konditionen, formen) är acceptans, tålamod, tolerans enligt 12-stegsprogrammet. Och det är ganska lätt för mig att se hur det står till med min andliga spänst, det är bara att varje dag summera mina upplevelser.

Hur var det nu med min tolerans, acceptens och mitt tålamod …

– när de äldre utan barn stapplar ur sina bilar på familjeparkeringen?
–  när någon tränger sig före mig i kön på den fullsmetade affären?
– när bommarna går ner och det långa godståget mullar förbi i sakta mak och jag blir ännu senare till mötet?
– när barnen klagar på maten för sjuttioelftegången den här veckan?
– när jag önskar en sovmorgon men någon annan liten familjemedlem är piggelin?
– när maken uttrycker sina behov som går stick i stäv med det jag ”tänkt” mig?

Den andliga dagsformen är tyvärr både synlig och uppenbar. Andlighet handlar inte om hur länge jag mediterar och hur många hyllmeter ”andlig”litteratur det står i bokhyllan, min andlighet speglar sig i relation till andra. Det är precis så som Oneness säger, meningen med livet är relationer. Det är inte ett dugg svårt att vara andlig ”på andra sidan”, tror inte heller det är så vidare svårt att leva andligt i ett tempel – jag tror den stora läran för oss är att vara andliga, dvs leva med acceptans, tålamod och tolerans med varandra.

Det är så befriande lätt för mig att känna min stora andliga spänst när jag såsar runt för mig själv på ashram i Indien och är på mina tysta retreater, det är en peace of cake. Det jag är här för att lära är att leva andligt i relation till andra, och i synnerhet till dem jag har allra närmast.

Andlighet är en dagsform, det är inget jag skaffar mig och sedan bockar av med – check! Den andliga spänsten behöver jag träna, tänja och stretcha varje dag, precis som vilken annan muskel som helst.

Share
 

Min andlighet

2014-12-26 | Kommentarer (2)

Vad innebär det egentligen att vara andlig? Jag får ofta höra av andra: du som är så andlig… Men för mig är det självklart att vi alla är andliga. Vi är andar (spirits, själar, gudomliga).

Jag tror att en stor del i att finna kontakt med sin själ (sin ande, andlighet) är att acceptera livet som människa. Jag vet att jag är en evig själ, alldeles fullkomlig, en enhet i total samhörighet med er andra – i kärlek. I mina meditationer, drömmar och sessioner får jag förnimmelser av hur det är att vara en evig själ – ett med det gudomliga. Det är alldeles makalöst fridfullt och harmoniskt.

Men så är meditationen slut och jag fumlar tillbaka till vardagslivet; potatisen ska skalas, bilrutan skrapas, barnen skjutsas, jobbet kallar… och det är här med fötterna inkletade i relationer och plikter som livet ska levas. Och inte nog med det så pulserar massor av känslor utan rim och reson och ens personligheter brottas med varandra.

Det är så det är att vara människa, vi är fullt utrustade med allt vad som kan behövas under ett jordeliv; ilska, tårar, godhet, girighet, bekräftelsebehov, hunger, nöd, njutning, skratt, vemod, envishet, lathet… vi har allt inom oss.

Och där någonstans längs livslinjen så börjar vi förkasta mycket av det vi utrustas med, det kan vara kroppsdelar eller hela utseendet, det kan vara oförmåga eller förmåga, allt eller inget, oftast hittar vi något att klaga på. Något vi vill välja bort i jakten på lyckan.

Och kanske är andlig detsamma som lycka. Vad vet jag. Jag vet bara att när jag släppte tanken på att andlig är detsamma som helig så blev jag lyckligare. När jag släppte kampen med mig själv, mina känslor och personligheter och istället började acceptera dem, mig själv som jag är, så infann sig friden. Och när jag slutade ställa orimliga ryckuppdigfixadigsjälvochlivet-krav på mig själv så slutade jag även projicera dem på andra. Och i och med det så började jag uppskatta andra människor mycket mer än tidigare. Och det bästa av allt, jag började gilla mig själv, precis som jag är: en ofullkomlig tafflig liten människa som ofta känner sig vilsen. Och när jag påminner mig om min litenhet får jag med ens kontakt med livets storhet.

Och för mig är det andlighet, att känna mig fridfull, tillfreds och lycklig i min litenhet – och veta att någonting större bär mig och älskar mig trots att jag är som jag är – en helt vanlig människa.

Share
 

Tidningen Nära

2014-11-10 | Kommentarer (0)

I decembernumret av Tidningen Nära och dess specialutgåva Allt om andlighet kan du läsa om mig, min andlighet, medialitet och givetvis om Yoga och Oneness. I butik 3 december. 

Tidningen Nära 2014

Savita Norgren Tidningen Nära

Savita Sofia Norgren Tidningen Nära

Share
 

Bli av med ditt sug

2014-11-01 | Kommentarer (1)

Wow, älskar detta!!!
Personligutveckling och andlighet kopplat ihop med hälsosam kost… bye-bye till rädslor och begär. Det här ska jag kika på fler gånger.

So you can become all that you are!

Share
 

Vara helig

2014-10-18 | Kommentarer (0)

Själv hade jag en föreställning att andlighet var likvärdig med helighet. Så ju mer jag sökte det andliga förväntade jag mig att finna det heliga. Jag erkänner, jag trodde det. Att om jag mediterade tillräckligt mycket, tog mig till Nepal och satte mig något år på en klippavsats med några munkar eller nunnor så skulle jag upptäcka det andliga, alltså heliga inom mig. Komma hem som ny och ”helig”.

Och ju mer jag sökte det andliga, desto mer fann jag… nämligen mig själv. Vi är alla andliga. Och förhoppningsvis inte ett dugg heliga. För heliga det är vi hela bunten i vår sanna essens, den själsliga – och dit till saligheten vi återvänder sen. Men nu är vi här, som själar i dessa osaliga kroppar. Var kropp utrustad med fram och bak, rät och avig, arg och from, vit och svart, givmild och snål. Vi är en perfekt mismatch. Varför sträva efter det heliga, när vi kan vara som vi är. Omfamna, anamma, acceptera och älska oss själva inklusive allt.

Vi är inte ett dugg heliga, vi är människor och det är därför vi är här, för att upp-leva livet som människa. Att hänge sig åt andlighet är att fullkomligt älska mig själv – precis så ohelig som jag är.

Savita Sofia Norgren

Share
 

Andlighet vs. religion

2014-10-17 | Kommentarer (1)

Det är skillnad på att vara andlig och att vara religiös, och de behöver inte ha någonting med varandra att göra. Andlighet är för mig att tro på att jag är en själ (ande) i en kropp, alltså inte bara har en själ utan är en själ. Att vi alla är själar… som just nu upplever att leva i kroppar. Och när det fysiska livet är slut så återgår vi till att vara det vi alltid är – själar. Och vi förenas som ett (oneness).

Min personlighet är intresserad av andlighet, din kanske av matematik eller mode. Det är det som är tjusningen med att vara personligheter i kroppar, att vi alla är utformade med olika säregenskaper, talanger och förmågor skilda från varandra – ingen den andra lik.

För mig känns det naturligt och sant att prata med Gud eller det Gudomliga och det är inte kopplat till religion. Det är däremot grundat i en tro i mig att jag tror att något större är skaparen av allt skapat. Som jag ser det finns det ingen början och inget slut, vi är eviga. Och den som så varsamt leder oss är den stora själsliga energin som jag väljer att kalla Gud eller det Gudomliga.

Det känns tryggt och sant i mig att jag inte är skaparen av allt skapat. Jag förstår att skaparen vill mig väl, så innerligt väl att jag kan önska och faktiskt få de mesta av mina önskningar uppfyllda, i alla fall dem som är bra för mig och inte skadar dig. Men att lägga hela skapelsen på mina axlar förmår jag inte och inte heller att föringa skapelsen – men jag fortsätter gärna vara en del av den och i synnerhet att njuta av den.

När jag påminner mig om att jag är en själ (ande) så blir livet så mycket lättare på alla sätt och vis. Jag slappnar av och känner mig trygg. Omhändertagen. Jag får någonting att vila emot. När jag vilar där tillräckligt länge eller ofta så infinner sig känslan av att vara ett med livet och alltså skaparen – ett med Gud.

Så andlighet för mig är närvaron jag bär inom mig, närvaron med min själ.

Share
 

Alla lika

2014-03-20 | Kommentarer (0)

Ingen människa (eller djur och natur heller för den delen) är andligare än någon annan. Vi är alla andliga – spirituella väsen. Gudomliga själar, i skapelsen. Var och en av oss speciellt utformad för just det här (jorde)livet. Några formas till att inte alls intressera sig för andlighet och vissa ägnar sitt liv åt det – men ändå är alla lika andliga. Busschaufför, förskolelärare, kirurg, psykolog, gruvarbetare, djurskötare, kapten, städare, präst, arbetslös eller sjukskriven, gammal eller ung – andligheten finns inom oss alla, det är själva livet i oss och har inget att göra med vad vi gör eller hur vi väljer att leva. Det kan aldrig tas ifrån oss. Andliga (eller själar) är det vi är.

Vissa studerar mer och får en större förståelse och kunskap om just andelivet – det eviga. Och söker kanske mer aktivt den närvaron i form av bön och meditation och upplever på så vis större medvetenhet – men oavsett hur stor eller liten medvetenhet om just andlighet så är vi alla lika andliga. När det kommer till vår sanna natur, den som gav oss (jorde)livet och den som följer oss efter döden, så är vi alla ett.

Känn Dig aldrig någonsin underlägsen när det gäller andlighet – Du är andlig, det är Din sanna natur oavsett om Du väljer att upptäcka det nu eller efter det här (jorde)livet – Du är en evig själ som just nu upplever jordelivet i en mänsklig kropp.

Share
 
Sida 1 av 4123...Sista »