Artiklar med etiketten ‘Indien’

Belåtande

2017-06-16 | Kommentarer (0)

Missnöjet över min kropp har länge legat över mig som en grå dimma. Och när jag är missnöjd med både storlek och utseende på mig själv så är det lätt att stirra sig blind på alla råd därute, powerwalks, crossfit, terräng, styrka, lchf, paleo, 5:2, fasta, vegan, rawfood…

Jag vet inte när missnöjet över kroppen kom, definitivt eskalerade det tiden efter att mamma dött och andra tuffa händelser skedde under samma tid, men jag kan också se att jag har haft nedlåtande tankar om mig själv, min personlighet och min kropp sedan jag var barn. Som att långt inom mig ligger en känsla av mig själv som ful och äcklig.

Jag förstår med mitt intellekt att det inte är sant. Jag både ser och vet att det inte är sant. Men ibland hjälper inte förstånd över känslor.

Jag har frågat mig vilka stunder jag mått bättre och kanske rent av trivts med min kropp och då kommer alla yogastunder upp, resorna till Indien och andra resor. Och jag ser ett mönster, av att när jag slappnar av och tillåter det gudomliga (själen) få uttryckas i min kropp – då känner jag mig nöjd, tillfreds, vacker, snygg och ibland till och med sexig.

Missnöjet sitter inte i kroppen, det sitter i sinnet och lösningen är att bjuda in själen, det gudomliga. Så jag ändrar min intention om att vara smal. Jag ersätter det med en känsla istället, mitt mål är att känna mig belåten över min kropp. Jag skulle kunna valt känsla av tillfredsställd, nöjd, stolt, förnöjsam men känslan av belåtenhet känns mer rätt för mig just nu.

Och jag som älskar ord låter ordet falla isär och ser… BE – LÅT – ANDE

Nu ber jag om förstånd att släppa mitt fokus på tillfälliga lösningar och istället fokusera på hur jag vill känna mig och hur jag vill må. Jag vill vara belåten över min kropp. Och där kommer mitt fokus vara, mina böner uttryckas och min energi riktas – till känslan av belåtenhet.

Beach 2017 du är välkommen, jag längtar efter att klä mig i min belåtenhet!

Ps Kolla in Ashely Graham på Instagram eller youtube för att se vad jag menar.

Share
 

Min passion

2017-05-20 | Kommentarer (3)

Jag jobbar just nu med ett projekt som handlar om passion. Vad är din passion, vad brinner du för och vad är din röda tråd – det du kommit till det här livet för att förverkliga. Och ju mer jag fördjupar mig desto mer skönjs min egen passion och mission, vilket jag absolut inte att hade förväntat mig att få se så klart och tydligt.

Och det är där jag landar i min tro och min relation med Gud. Där är min passion, mer än passion kanske, min sanning och mitt jag.

Minns … alltifrån mina tidiga andliga upplevelser, människor som visat mig sin tillit till Gud, tex mormor. 12-stegsprogrammet som jag hyser sådan respekt för, men om jag ska vara ärlig älskar mest för att det handlar om Gud.

Och när jag åkte till New York hösten 2015 för att gå 12-step recovery yoga och återvände lite besviken, trots att utbildningen varit jättebra. Så frågade jag mig själv vad jag hade förväntat mig och kom fram till att jag hade hoppats på att utbildningen skulle ge mig en fördjupad kontakt med Gud.

Och som i Indien på Oneness University när vi frågar guiderna (typ munkar och nunnor som sköter undervisningen) om råd och de svarar: You have to ask your divine. Älskart! De hänvisar alltid till en relation med det gudomliga.

Och alla dessa härliga amerikanska pastorer (heter de så) som Rick Warren, Devon Franklin, Terri Savelle Foy, Joyce Meyer … vars passion, övertygelse och ingivelse jag älskar. Älskar deras böcker och videoklipp, även om jag inte identifierar mig med kristendomen så vill jag vara som dom i sin dagliga kontakt med Gud genom bön, meditation och vägledning.

Jag är lite tvärtom som många andra, där många hör Gud nämnas så drar de öronen åt sig illa kvickt, men där vaknar något i mig, där vill jag lyssna, inspireras och lära mer.

 

 

Share
 

Love life

2017-01-15 | Kommentarer (1)

Kommer aldrig (förhoppningsvis) glömma en dag ute på den stora gräsmatten vid Oneness University i Chennai, Indien, vi hade en lucka på någon timme i schemat som var fullproppat med meditationer, processer, deeksha och tempelbesök och jag slog mig ner på gräsmattan för att njuta av solen så som jag alltid gjorde när tillfälle gavs. Där fick jag insikten om meningen med livet. Vet inte om jag vågar säga att det är allas vår mening, men det var så det presenterades för mig.

Jag hade under dagarna i Indien haft många upplevelser (sådana jag även haft som barn) av hur jag är eterisk. Alltså en energiform, ett ljus, en själ. Och jag fick uppleva hur gränslös och transparent själen är, närmast att beskriva som ånga. Ljus, porös, lätt ånga, så kände jag den. Den sanna essensen av mig själv. Mitt väsen.

Att vara en del av denna oändliga ”ånga” är fantastiskt skönt. BefriANDE. Och i det tillståndet är vi alla ett, ett och samma fält. Samma ljus.

Ur detta tillstånd valde vi sedan att skapa oss en plats att verka på – jorden. Och så skapade vi oss kroppar. Kroppar med intellekt och sinnen, sinnen för att kunna dofta, känna, smaka, höra, se det vidunderliga paradis vi skapat. Sinnen och intellekt för att kunna uppleva relationen med varandra, människor, djur och natur.

Vi valde människokroppar för att kunna njuta av det vi skapat, varandra, jorden och allt vad det bjuder oss. Meningen med livet är att njuta av det. Det var den insikten jag fick till mig i Indien hösten 2012.

Jag vet inte om insikten är sann, jo upplevelsen är sann, men är budskapet sant – det vet jag inte. Men det spelar mig ingen roll, för det känns sant och viktigt för mig här och nu. Jag är 45 år och kan ännu inte så här i matchens halvtid säga att jag är fullkomligt med i livet, alltså med innebörden av att – LEVA. Jag varken lever eller njuter till fullo. Trots att jag fötts och lever i ett vackert och tryggt land med alla möjligheter tillgängliga för mig och givits en frisk kropp och familj och vänner.

Jag vet inte varför jag hindrar mig själv från att njuta. Kanske för att andra sörjer eller lider och jag skäms för hur bra jag har det och hur bra jag mår. Kanske för att jag är rädd för att leva och njuta. Men oavsett orsak, så tänker jag inte vara varken rädd eller skämmas för att berätta att min intention är att lära mig njuta mer av livet. För finns det något bättre sätt att hylla mig själv, min kropp och det liv jag givits än att njuta av det – njuta så länge det varar.

Share
 

Upplyst tillstånd

2016-11-27 | Kommentarer (3)

Umasankars mammaÄrligt talat, när jag läst om Buddha och Jesus så har ett tvivel dröjt sig kvar i mig, kan verkligen vi människor uppnå ett sådant tillstånd som dem? Finns det ett medvetandetillstånd som upplyst?

När jag i juni 2010 åkte till Indien för att gå en kurs i Sunyoga så försvann mina tvivel. Där träffade jag Umasankars mamma och hon hade att ljus och en stillhet över sig som jag aldrig någonsin beskådat vare sig före eller efter mötet med henne.

När hon steg in (eg snarare svävade stilla) i rummet så förändrades energin. Vi alla kände av henne. Hennes ljus var så starkt. Och jag vet inte hur jag ska förklara hennes närvaro än med ordet – ljus. Ljus och stillhet är det jag minns att hon utstrålade. Mitt första mötet med henne var när vi gick fram en och en till henne där hon satt, och när jag kom fram så strök hon mina kinder och klämde om mina armar och axlar medans hon mässade välsignelser över mig. Vi talade inte samma språk, men energin i det hon sa gick inte att ta miste på. Hon uttryckte bara kärlek.

Kommande dagar då hon var där mäktade jag inte med att gå fram till henne igen, det var som att hennes ljus var för starkt, så jag nöjde mig med att beundra henne på någon meters avstånd. Hon var så vacker. Så ljus. Skir. Kärleksfull. Och alldeles ren av grace.

Jag minns att när vi hade timmar av långa lektioner så satt hon helt stilla, som i andakt, och bara VAR. Och jag kunde le åt mig själv som under samma timmar rörde mig konstant; satt, stod, kliade, drack vatten, åt, slumrade, sov, vaknade, gäspade, gick på toa, satt, busade med barnen, skrev, kliade, drack, gick på toa.. så där höll jag på i mitt oroliga sinne och kropp och hon, hon bara satt i sitt stilla varANDE.

Hon var den första människan jag träffade som var nöjd. Fullkomligt nöjd. Verkade vara i frid och ro med sinnet, kroppen och alltet.

Ända sedan den resan till Indien så har jag vetat att det finns ett tillstånd av frid att finna, och inte bara uppleva det en stund efter ett yogapass eller under en meditation utan att vi kan leva i det tillståndet. Vi kan leva i fullkomlig frid. Om det är att vara upplyst eller inte var för mig detsamma. Jag har sett en människa som utstrålar total värme, kärlek, ljus och harmoni – vad mer finns att önska för mig själv och andra än att vi ska få uppleva detsamma.

Här kan du läsa mer om min resa till Indien och Sunyogakursen.

Share
 

Ny deeksha!

2016-10-17 | Kommentarer (2)

golden-orb-deekshaI helgen har jag deltagit på en transformerande Onenesskurs Phenomenon and the Gift. Den 25 timmar långa kursen har varit i Stockholm men har letts direkt från guiderna på Oneness University i Indien. Så fort livesändningen började så kände jag mig hemma i hjärtat – love India!

Jag hade inte alls stora förväntningar inför helgen, kände mig snarare likgiltig och sinnet försökte leta anledningar till att avboka och stanna hemma. Men helgen försvann i ett nafs och jag kände hur mitt hjärta öppnades och transformationen tog vid. Det känns nu, så här dagen efter, helt fantastiskt!

Vi jobbade med våra intentioner (önskningar/drömmar), och lät helgens processer, meditationer, böner, deekshas att föra oss mot mirakler. Min enda intention inför helgen var att jag vill tycka om min kropp. Jag vill älska den och känna mig snygg.

Det kan tyckas ytligt men det är där jag är, för mig är det viktigaste nu att finna kärleken till mig själv. Och jag kan känna otrolig kärlek till min själ, och väldigt mycket kärlek till mitt sinne men jag har ännu inte haft förmågan att älska kroppen fullt ut, så det är min högsta önskan.

Vi blev också initierade till en ny högre form av deeksha GOD – the Golden Orb Deeksha. Golden Orb Deeksha ges genom hjärtat, till skillnad från ”vanlig deeksha” som ges genom händerna uppe på hjässan. Det ska bli magiskt att få börja ge denna deeksha.

Ps Är du också intresserad så kommer denna transformerande kurs tillbaka till Sverige även nästa höst, men innan dess, i vinter/vår kommer jag att hålla en Oneness Awakeningkurs, jag inväntar bara besked om jag då kan dela med mig av och initiera till GOD – Golden Orb Deeksha. 

Share
 

Ensamresenär

2015-10-25 | Kommentarer (0)

Mina resvägar blev inte alls som jag tänkt mig, från att varit flitig resenär på flygen till sol och all inclusive så är det nu bara lite drygt en vecka kvar innan jag åker på min 4:e resa all by myself. Det började med Bali (fast där väntade ju iof tryggheten i min yogagrupp), sedan mitt äventyr med Sunyogi Umasankar i Västbengalen i nordöstra Indien och så två resor till Oneness University i Indien. Och nu är jag på väg till USA, Penfield och New York.

Det finns lite logik i mina resplaner, jag följer ett tecken, en kallelse … och vips så är jag på väg. Precis så även nu. Trauma Yogakursen kallar. Vet knappt något om kursen, eller kursledarna, vet bara att jag ska dit.

Och det här med att bli äldre får liksom fart i mig. Jag förstår mer nu, än när jag var tjugo att livet går fort och är kort – det gäller att ta vara på tillfällena, spänna fast säkerhetsbältet och åka med – säga JA till Livet.

Share
 

Vadstena

2015-10-12 | Kommentarer (0)

Alla dessa magiskt vackra platser. Helgen tillbringade jag vid Vadstena och Vättern. Hiskeligt vackra Vadstena och Vättern som kändes som Siljan – låg där så skimrande och magisk.

Jag var som deltagare på en stor Oneness Retreat som några (10 st faktist) Oneness Trainers-kollegor till mig arrangerade. Det var en helt fantastisk helg, det kändes som att delvis vara tillbaka till Oneness University i Indien. Jag kände verkligen en längtan tillbaka till Indien. Men den tiden är inte kommen ännu (tror jag), jag låter 2016 vara året då jag hänger mig till Kundaliniyogan (utbildar mig till Kundaliniyogalärare), så kanske återvänder jag året därpå till mitt älskade Indien. Vem vet…

Vadstena Vättern

Svan

Vadstena Folkhögskola

Vadstena Tall Oneness Retreat Vadstena

Vättern by night

Share
 

Oneness i mitt liv

2014-11-17 | Kommentarer (3)

Det som har givit mig mest de senaste åren är Oneness

Det var när jag släppte in Oneness i mitt liv som jag började förstå livet. Genom Oneness teachings fick jag äntligen insikt i det Sunyogi Umasankar berättat om under Sunyogalektionerna i Lachipur (Indien) och jag började även få djupare förståelse för Yoga (yogan är åtta grenar, varav en gren är rörelserna (asana), det som vi mest förknippar med Yoga är alltså bara 1:8). Och mest av allt började jag förstå mig själv – det jag försökt förstå hela livet, mina tankar, känslor, handlingar. Allt klarnade. Klarnar fortfarande.

Jag hade lagt ner så mycket tid på att med mitt sinne försöka styra tankar, känslor, handlingar, när det gick upp för mig att med mitt sinne så förmår jag inte ändra på någonting. Jag är fången i mitt sinne och även om jag vill slippa ur så går det inte eftersom sinnet är både fängelset och fångvaktaren. Jag är fast av egen (o)förmåga.

Så det jag till slut, efter evigt mässande av guiderna (munkar och nunnor, typ) nere på Oneness University i Indien, började ta till mig är att jag inte kan. Jag kommer aldrig att kunna. Varken styra mitt liv eller rädda mig själv. Jag behöver lämna över till det Gudomliga. Och inte ens själva överlämnandet lyckas jag med, så jag behöver be om hjälp. Be om nåd. Be det Gudomliga att ta över.

Där ligger min frid, de dagar och stunder jag släpper taget och lämnar över. Inför alla de situationer och händelser I give up… and give in.

Och nej, det betyder inte att jag blivit ett dugg handlingsfattig, tvärtom har jag blivit en en doer, inte av egen vilja utan av Guds vilja. Kalla det Gud, Livet, Universum vad som helst, jag lämnar över mitt förstånd till den som vet. Det högre kraften. Jag ber inte den att göra det jag önskar, jag ber om förmågan och förståndet att jag ska göra det den önskar. Där i ligger min frid, de dagar jag förmår.

 

Share
 

Det finaste…

2014-10-11 | Kommentarer (0)

Tillbringar ännu en fantastisk helg på Stiftsgården, denna makalösa plats som jag älskar så mycket. Det är min 8:e Oneness Awakeningkurs sedan november 2012 då jag kom hem som trainer från Oneness University (Indien). Jag vet att jag skrivit det förut, men Oneness är det finaste jag har att dela med mig av. Dess läror, processer och pedagogik passar mig som hand i handske, det känns rätt i mig. Men alla vägar bär till Rom… vi finner alla det vi söker.

Mandala Vibration

Share
 

Hemlig resa

2014-08-27 | Kommentarer (0)

Jag släpper taget om relationer och arbete, kontroll av andra, kontroll av mig själv. Jag ber om modet att släppa taget om egna övertygelser, beteenden och inställningar. Och uppfattningen jag har om hur andra ska vara, verka eller må. Om uppfattningen jag har om hur livet ska te sig.

Jag släpper taget om mina egna tankar om framtiden. Ja, inte alla. Men jag ber om mod att släppa dem alla, för när jag resonerar förnuftigt så inser jag ju att jag ändå inte vet ett dyft om framtiden och har aldrig gjort. Och när jag tror mig veta något om framtiden så är det för att jag geggat ner mig i samma hjulspår. Livet ter sig lika från dag… till dag.. till dag. Då kanske jag kan inbilla mig att jag vet hur det kommer att bli, som det alltid varit.

Men egentligen så vill jag ju inte ha det så, samesame, lika lika lika… lika! Jag vill ju öppna mig för det nya, för Livet. Jag vill föras av vinden, få saltstänk i ansiktet… jag vill lätta ankar och segla ut från min förnuftiga trånga box (läs: sinne). Jag vill leva. Inte som jag tänkt att leva utan som livet vill leva med mig. Så vill jag leva.

Så jag övar var dag med frasen: vad kan jag släppa taget om idag? eller: vad kan jag släppa taget om nu?

Och där får jag svaren. Indienresan var ett sådant svar, den ville inte fyllas på ordentligt så med endast fyra anmälningar så förstod jag att jag behövde släppa taget om min föreställning om att arrangera en resa till Indien, för trots allt var det 2:a året vi var på väg. Så nu är de anmälda meddelade att resan är inställd. Och jag sörjer inte för det, jag är istället spänd på vad Livet vill föra mig i höst. Jag känner mig nyfiken. Förväntasfull. Att leva är som att var på hemlig resa.

Share
 
Sida 1 av 20123...1020...Sista »