Artiklar med etiketten ‘Inspiration’

Yogakväll

2017-03-29 | Kommentarer (0)

Yogakväll 
Annandag påsk, måndag 17 april

Välkommen till en ljuvlig yogakväll, som bjuder på Yinyoga och Aurayoga och avslutas med meditation och deeksha. Min intention med kvällen är att höja den andliga närvaro, alltså kontakten med ditt ljus, din själ. Yogan som vi gör under kvällen balanserar dina chakran och stärker din aura.

Du behöver inga förkunskaper av yoga, meditation eller deeksha. Kom som du är.  Allt vi gör är mjukt och enkelt. Ta på sköna kläder, och tag med yogamatta och filt. Meddela mig om du önskar låna yogamatta.

Måndag, annandag påsk 17 april kl 17.30-20.30
Kostnad: 300 kr inkl fika, betalas kontant på plats

Plats: Samlingslokalen (grå byggnad) bostadsrättsföreningen mellan Sintergatan/Bonsåkersgatan, Borlänge. (Bra parkering med P-skiva vid Borlänge Sjukhus).

Anmälan: mail@savitanorgren.se
OBS! Anmälan är bindande, vilket innebär att görs avbokning efter den 14/4 så faktureras deltagaravgiften om 300 kr.

 

Share
 

Oprah about intentions

2017-01-09 | Kommentarer (0)

Power talk!

Share
 

Big picture

2016-12-22 | Kommentarer (0)

Don’t ask what to be and do in the world. It´s to big picture for you to see.

Simply ask, what is the moment asking for? What if life asking of you right now? What is your heart longing for … in this moment?

That is all you need in this present moment – to know what is asking for. Now. Not in the big run.

The big picture is coming together, bit by bit, moment by moment. Right now is all you have and all you need to see.

Savita

Share
 

What is the moment asking for?

2016-12-15 | Kommentarer (2)

Hade svårt att sova i natt, låg vaken tills efter 02.00 och vaknade sedan igen strax efter 05.00. Så istället för att banna fullmånen så tänkte jag att jag nog blivit rejält påfylld med månenergi. Och trots den ringa sömnen så var jag pigg när jag vaknade. What is the moment asking for? Vaken och utvilad som jag var, så begav jag mig iväg på en väldigt uppiggande (-13 grader) morgonpromenad.

Efter att barnen begett sig till skola och dagis så tänkte jag åka till Ica och handla, men på väg hem från dagis så kände jag hur skrivandet pockade på, inspirationen flödade och meningar kom till mig … så istället för att handla så skyndade jag mig hem och skrev på mitt manus. Fångade det kreativa flödet.

Har en tid på vårdcentralen senare idag, och läste i tidningen imorse (ja, vi är oldfashion och har fortfarande morgontidning!) att blodcentralerna har brist på blod inför julhelgen. Och jag är gammal blodgivare men under mina år som vegetarian så fick jag inte ge. Men jag har ju inte varit vegetarian på ett tag (läs: några år) nu, och har länge tänkt att jag borde anmäla mig till blodgivning igen… så kom den dagen att ta tag i det.

Jag älskar när jag lever i frågan; what is the moment asking for, för det får mig öppen och ödmjuk inför livet. Det känns så lätt och rätt. Jag släpper min egenkomponerade tidskalender och är lyhörd inför vad livet och stunden efterfrågar. Jag känner mig alive!

Share
 

Andningspaus

2016-12-14 | Kommentarer (0)

En kort andningspaus som kan vara skön så här inför jul.

Share
 

Min gud är inte kristen

2016-12-10 | Kommentarer (0)

KristenJag har haft en gudstro sedan jag var barn. Kan inte sätta fingret på när jag började tro, på nått vis känns det som jag alltid har trott på gud. Några kristna personer som betydde mycket för mig och min tro när jag var liten var mormor, Åke och Elsie. Jag minns när jag träffade några kyrkvänner till mormor att jag inte uppfattade dem som snälla. De hejade knappt och hade inga ord övers till barn. Jag tyckte det var märkligt då de trodde på gud och gick i kyrkan – borde de inte vara snälla?

För mig är andlighet att vara snäll. Att alltid försöka möta upp andra med välmening och godhet.

Och även om jag inspireras av litteratur skrivna av kristna så läser jag lika gärna om buddhism, hinduism och andra trosuppfattningar. För mig blir inte en religion tillräcklig för att beskriva gud. Även om jag tror att det är andemeningen i alla religioner – att beskriva alltet.

Den gud som jag upplever att jag får kontakt, tröst, hopp och vägledning ifrån är inte bunden till någon religion. Att förpacka gud vore som att stå vid stranden och fylla en hink med vatten och kalla det havet. Ja, det är givetvis vatten från havet, men genom att se ner i hinken så kan inte havet helt upplevas. Havet är en mäktig och makalös upplevelse. Lika så gud.

Och även om religioner ger fantastiskt stöd och hopp till människor världen över så ser jag att det också många gånger begränsar och separerar. Jag tror på min gud, alltså måste din vara fel. Och så försvinner snällheten.

Tänk om gud inte kan förpackas i religioner, även om det bara är den goda andemeningen att beskriva gud. Tänk om gud helt enkelt är något gott och kärleksfullt som vill oss väl. Och tänk om den godheten inte är där uppe bland molnen utan inom oss. Inom – för att det ska vara lätt att finna trösten, hoppet och även glädjen när vi behöver det som bäst.

Share
 

Skrivcoach

2016-12-08 | Kommentarer (0)

skrivande

Ni som följt mig en tid (eller evighet) vet hur jag längtar efter att skriva klart mina böcker. Men det tycks som jag sitter fast i världens skrivkramp och faktiskt så får jag också ont i underarmen när jag skriver manus … men inte blogg. Mina vänner förstår och ser både min skrivlängtan och frustration när det inte fungerar. Så jag fick tipset av en vän att kontakta hennes skrivcoach Lennart Guldbrandsson. När jag tog kontakten med honom för att få hjälp så var jag livrädd, det kändes som jag blottlade hela mig och jag kom i kontakt med skam. Jag mådde illa.

Men så fort samtalet kom igång så släppte spänningen och nervositeten, hans värme och intresse var så fint och betryggande. Jag fick jättebra och konkreta råd, som gjorde att istället för att få nackspärr av att se uppåt på mitt skrivande som om det vore högst upp på något berg istället blev en liten tröskel att kliva över. Jag inser att jag redan kan skriva, jag har skrivit här på bloggen sedan 2009, och att få till en bok behöver faktiskt inte vara så svårt eller perfekt (iaf inte först gången). Jag kan göra det enklare för mig själv. Jag behöver göra det enklare för mig själv.

Jag fick också med mig massa idéer om hur jag kan utveckla mina texter, och andra tips som satte igång kreativiteten i mig. Han speglade mig också i vad som är mina styrkor och hur jag kan använda dem för att nischa mitt skrivande. Efter vårt samtal kände jag mig glad, lugn och hoppfylld.

Share
 

Oro

2016-12-03 | Kommentarer (4)

Medans jag lär mer om mig själv genom livsprocessen så inser jag hur lätt jag har att falla in i oro. Oro verkar vara ett tillstånd dit jag gärna återvänder, omedvetet oftast förstås. Och jag skriver gärna, eftersom jag tror att de flesta tillstånd är något vi själva i mångt och mycket skapar, oavsett om de känns jobbiga att vara i såsom oro, eller självömkan, ånger, skuld, skam osv. För på något omedvetet plan så får jag ändå en payoff av att vara i tillståndet – oro.

Resultatet av min oro är i allafall att jag berövar mig själv och de mina min närvaro i nuet. Oro griper tag i mig och för mig alltid till framåt i tiden, vad ska jag jobba med nästa år, hur ska det gå med detta, vad händer om vi inte har råd, hur ska jag göra om jag inte orkar, vad ska hon tycka, hur ska vi göra på jul … nyår. Jag låter tankar som oroar mig stjäla mitt nu.

Payoffen är då och som oftast med dessa mindre angenäma tillstånd att jag slipper vara delaktig i det som sker, oron befriar mig liksom från ansvar. Här sitter jag och oroar mig, alltså kan jag inte vara till nytta för mig själv, andra eller livet. Jag återkommer en annan dag när oron gått sin väg.

Men den försvinner givetvis aldrig, oron får aldrig nog, den vill äta upp mer av mig och min tid. Den bara ökar och ökar ju mer jag hänger mig åt den.

Oron är min ursäkt från att kliva upp ur sängen, kamma mig och stå till tjänst. Den berövar mig mitt nu, mitt liv, min dag.

Att ge sig in i en match med oron är ingen idé, den vinner alltid våra ronder har jag märkt. Däremot har jag lärt mig att bästa bot mot oro är tacksamhet. Helt enkelt kurera mig med en stor dos tacksamhet, gärna utspritt flera gånger om dagen. När jag är tacksam så tvingas mitt sinne att återvända från sin framtidsresa till nuet. Jag behöver vakna upp och se mig omkring vad jag har att vara tacksam över. Tacksamhet får (tillskillnad från oron) mig att möta mig själv, de mina och livet igen. Istället för att vara där blir jag här.

Kom ihåg att oro definieras som handlingsförlamning i nuet.

Älska dig själv
Wayne W. Dyer

Share
 

Stressmånad

2016-11-30 | Kommentarer (1)

JuletidJag kände att jag ville skriva ett inlägg om stressen kring julen, eftersom jag vet att ni är många som upplever den och jag har gjort detsamma. Jag minns hur det var för ett antal år sedan, då stressen bet tag i hela mig, inte bara kring julen men runt hela livspusslet. Jag levde för att prestera och vara duktig, jagade den där sinnesron och friden som infann sig när allt tycktes vara komplett och klart. Du vet när jobbveckan är över, räkningarna betalda, huset städat, julklapparna inslagna, barnen lagda för natten, disken och tvätten ren och på sina rätta ställen, ljusen tända – den känslan den ville jag känna.

All den där ”perfekt jakten” höll nästan på att ta kål på mig, jag brände ljuset i båda ändarna som min pappa sa. Och jag behövde ett högt wakeup-call innan jag bestämde mig för att ändra min livsstil. Och för mig började det just så, med att jag bestämde mig och gjorde ett val att leva annorlunda än det liv jag vant mig vid.

Det valet har jag fått gjort om, om och om igen, jag gjorde det senast för några dagar sedan. När jag står inför ett beslut eller aktivitet så frågar jag mig om vad mitt behov är. Tex inför nått så vardagligt som att städa ur skafferiet, så frågar jag mig om det verkligen är ett behov som jag har (är det sant att skafferiet verkligen verkligen behöver städas ur just nu) eller har jag andra behov. Lika så inför en middagsinbjudan eller event, frågar jag mig: Vad är mitt behov? Ibland är behovet att komma iväg, träffa andra och socialisera mig, andra gånger är behovet att vara hemma med min familj istället.

Det är när jag bara säger ja och kastar mig ut genom dörren för att ta emot allt som livet erbjuder mig som jag förlorar mig själv i stressen igen. Livets tempo och utbud är helt enkelt för stort för en människa.

Att värna om mina behov är att välja dem jag vill umgås med, välja mina aktiviteter både utanför hemmet och i det – välja vad jag vill göra med min tid helt enkelt. Det tog mig många år innan jag insåg att jag inte behövde stryka barnens kläder till exempel och att huset inte alls behövde städas varje fredag. Nu har jag insett att julen kan vara precis så fridfull som jag vill att den ska vara trots att skafferiet inte är rensat, att sillen är bortglömd på julbordet och att tvätten ligger i torktumlaren.

Friden har aldrig varit i perfektionen som jag trott, jag eller livet mitt behöver inte vara perfekt för att vara fridfullt. Och när jag insåg att det var friden jag behövde och sökte, så kunde jag släppa taget om perfektionen och njuta av friden som alltid fanns där inom mig.

Share
 

Raise your vibration

2016-11-19 | Kommentarer (1)

Såg det underbara programmet Så mycket bättre, och jag förtrollas helt av Lisa Ekdahl, jag tycker det är ett ljus och djup över henne som är magiskt. Inspirationen till det är här inlägget kom dock när Little Jinder uttryckte sin rädsla för döden och när de andra pratade om att allt är energi så var hon rädd att bli typ en kotte i ”nästa liv”.

Jag kan verkligen förstå rädslan för döden, jag har alltid burit den med mig och det trots att jag också alltid haft förmågan att förnimma den andliga närvaron – närvaron av universum, gud och evigheten. Jag tror faktiskt att min rädsla för döden snarare handlar om att förlora kontrollen av det kända mer än att nå det okända. Och nu i skrivande stund så får jag en tanke om att min rädsla för döden kanske egentligen handlar om en brusten anknytning, men den tråden får jag följa vid annat tillfälle …

Åter till energin, den eviga, för det är där jag känner att lösningen ligger. Jag ser oss också som energi, att det är en pulserande livsenergi inom oss. Jag tänker att det är själen. En kropp med knopp blir bara ett fodral, det är själen som är magin i oss. Den som är livet.

För min egen del så märker jag hur yoga, meditation, deeksha, bön, naturen, promenader mm höjer min andliga spänst. Höjer min livsenergi (alltså kontakt med själen). Eller kanske snarare öppnar mig för livsenergin. Ordet energi kan vara lätt att förknippa med så mycket annat, men egentligen så handlar det om vibrationer. Vid låg vibration så påverkar det hela mitt mående och mitt liv, detsamma när jag höjer vibrationen. Och när jag kommer på att allt egentligen är vibrerande energi som jag kan påverka och använda mig av tycks livet väldigt magiskt.

Share
 
Sida 1 av 364123...102030...Sista »