Vänta in sig själv

2017-08-09

Man ska sätta sig ner och vänta in sig själv.
Man är värd att vänta på, helt enkelt.

Ernst Kirchsteiger

Share
 

Omtyckt av andra

2017-08-09

I resan inåt till att tycka om mig själv så märker jag att jag tappar känslan när jag försöker bli omtyckt av andra. När jag försöker kontrollera mig själv så att jag ska vara lättare att tycka om för min omgivning. Där och då är jag lost. Och där har jag varit så många gånger i mitt liv. Det är som ett gammalt överlevnadsmönster jag bär med mig.

Nu vet jag att jag mår bäst av att göra saker jag mår bra av. Och att umgås med människor som accepterar mig som jag är gör mig avslappnad och rofylld. Och om jag märker att jag tappar feelingen av att ”feelgood about myself” så hjälper det mig att stanna upp, meditera och be. Och därifrån återfå den kontakt jag behöver med mitt inre. Och när jag är åter i kontakt med mig själv så kan jag återställa känslan av belåtenhet och vara tillfreds med den jag är.

Share
 

Let yourself shine

2017-08-04

Du vill lysa! Så vad är det egentligen som hindrar dig från att stå i din fulla potential, din kraft, ditt ljus? Vad står i vägen mellan dig själv och din utstrålning?

Det kan tyckas vara mycket som hindrar oss från att vara vårt sanna jag, det är lätt att skylla på ekonomin, åldern, tiden, arbetet, orken … men det mesta motståndet (läs: rädslan) är nog ändå inom oss. Jag hade mycket som förvirrade mig från mitt eget ljus.

Vikten, min uppfattning om att jag behövde gå ner i vikt först för att sen vara mig själv, leva till fullo och njuta av min kropp och mitt liv. Vilket ju inte var sant, jag kan välja att känna mig snygg, härlig och strålande redan idag.

Vad andra ska tycka, jag var fullproppad med rädslor för andras avund, tyckande och dömande. ”Vem tror hon att hon är”-snacket, var jag så himla rädd för. Tränar mig varje dag i att våga stå kvar i mitt ljus fast jag vet att andra ”tycker”.

Missunnsamhet, också rädd för missunnsamheten – rädd för människors tysta avvisande. Nu har jag som mål att njuta av det istället, förvandla energin till att lysa ännu mer.

Att ta någons plats, hör väl ihop med de andra två ovan, men jag var rädd att trampa någon annan på tårna. Som att om jag växer och lyser så skuggar jag någon annan. Vilket är – not true at all, vet jag ju nu. Tvärtom, när vi lyser så inspirerar vi andra att göra detsamma.

Tillåtelse, och så denna tillåtelse som jag väntat på. Att någon ska klappa mig om axeln och säga, det är dags nu Savita, gå ut, ta din plats och lys upp dig själv och världen. Din tid är kommen. Men denna någon kom aldrig, däremot kom jag på att jag kan ge mig själv tillåtelsen jag söker.

Kära soulsisters and brothers, det är tid nu. Din tid är också kommen. Sluta förminska dig själv, kliv ur skuggan och in i ljuset. Du är ljus. Ingen kan hindra dig från att lysa, bara du kan hindra dig själv. Och det är att göra världen en otjänst – världen behöver dig, precis som du är, ditt sanna jag är din gåva till världen!

Let yourself shine!

Share
 

Missunnsamhet

2017-08-03

Jag har haft lätt för att känna av missunnsamhet och avundsjuka, dessa vibbar som ibland ligger i luften. Och nu förstår jag att jag varit så oerhört rädd att väcka missunnsamhet och avund att jag försökt skugga mig själv och hålla igen. Försökt kontrollera mitt sätt, min energi och mitt utseende så jag inte väcker anstöt.

Nu vet jag att när en kvinna känner dessa känslor mot mig så har det inget med mig att göra, det är hennes problem och hennes lidande. Men mitt gamla mönster var att vilja vara till lags, så att jag blir omtyckt och får vara med. Hellre medgörlig än till besvär.

Men nu när jag klivit in i min belåtenhet och känner mig mer och mer fett nöjd med mig själv så välkomnar jag (nästan helt) missunnsamheten istället, det blir ett kvitto på att jag är min energi, min kraft, mitt ljus.

Och där är det lätt att se vilka som verkligen unnar mig att må mitt bästa jag, de som vill se mig lysa, skratta och nå mina drömmar. Det brukar säga att ens bästa vänner är de som är kvar även när vi faller, men jag tror det krävs mer av en vän att stå kvar när någon växer, lyser och tar sin plats. Så tacksam för att jag har vänner som vill se mig lysa.

Share
 

Ont i själen

2017-08-03

Jag såg nyss en intervju om psykisk ohälsa där de nämnde begreppet ont i själen.

Jag tänker annorlunda, jag tänker att vi är kropp, sinne och själ. Och när vi mår dåligt psykiskt, är stressade, känner sorg eller är i depression så är smärtan i sinnet. Det är sinnet som är överhettat eller nedstämt eller sorgset. Och när vi går med stress, sorg eller depression en längre tid så visar även kroppen symptom såklart. Allt hänger samman.

Men jag tror inte själen lider, tvärtom tror jag många gånger vi lider när vi har brist i vår själsliga kontakt. När vi kanske varit för mycket och för länge i vår identitet med kroppen och tankarna och glömt vår inneboende kraft och ljus.

Och många av oss i västvärlden är just nu långt ifrån vår kontakt med själen, vi har så mycket fokus på att prestera och vara duktiga. Vi bekräftar oss själva och varandra genom att vara duktiga, snygga och det vi konsumerar.

Inom oss är själen och när vi är i kontakt med den så ser vi vårt eget värde. Vi är mer är värde – vi är ljus. Själar. Eviga varelser allesammans. Och kontakten med själen skänker frid. Vi blir avslappnade, får en mer chill-attityd till oss själva och livet och kommer i kontakt med själens sanna natur – glädje.

Så som jag ser det kan inte själen lida, den är hel. Alltid hel.

Share
 

You loving you

2017-08-02

You loving you.

It has nothing to do with how you look, the size on your clothes or the number on the scale.
You loving you is all about attitude. It’s a statement you take.
And that statement of loving yourself will raise your vibration and your standards.

You loving you – that’s your super power!

Share
 

Äta på känslor

2017-08-01

Det vi stoppar i oss, kan det vara så att vi ibland äter för mycket eller onyttigt för att fylla någonting inom oss. Någonting inom som känns tomt, oroligt, ledsamt,uttråkat, ilsket … och vi försöker dämpa, fylla eller kväva den känslan med det vi äter.

Jag har märkt att jag äter när jag är uttråkad. Och oboy har jag känt mig uttråkad emellanåt. Allra helst då jag varit hemma så många år med barnen, en gåva och lycka förstås, men ändå en del av mig som inte blir tillfredsställd till fullo. Jag har en entreprenör, business woman och organisatör inom mig och hon har gått sysslolös ett tag nu. Mammarollen, yogan och andlighet stimulerar inte henne fullt ut, så är det bara. Hon vill ha mer. Och när hon vill ha mer och jag inte riktigt lyckats lista ut hur jag ska tillfredsställa henne – då hamnar jag lätt i skafferiet.

Jag tror att vi ofta äter på våra känslor. Det är en utmaning att stanna och känna. Det är en utmaning att känna och förändra. Det krävs mod att se varför vi äter. Att vi äter när vi känner hunger är ett normalt beteende, men att äta istället för att sörja när vi har sorg är nått helt annat.

Det hjälper mig att stanna upp och fråga mig är det någonstans i mitt liv där det gnisslar, skaver, känns tomt eller pressat. Genom att lära känna mina behov och se och förstå hur jag mår, så skapas helande. Och jag tror det är meningen att vi ska känna oss hel-ande i oss själva.

Share
 

Inget jag planerat

2017-07-31

Det går tider då jag planerar och strukturerar, försöker få nån sorts kontroll som jag skrivit om tidigare. Jag vill veta vägval, yrken, boplatser, framtidsutsikter … jag vill veta!

Men när jag ser tillbaka så är det många gånger det bästa i mitt liv bara givits till mig, helt utan min vetskap. Ta mitt skrivande till exempel, det var inget, absolut inget jag varken förutsåg eller drömde om, men så en dag (för ca 15 år sedan) bad min dåvarande chef (och nuvarande bästa vän) mig att skriva ledarorden till vårt Kupolen Magasin då jag jobbade som centrumledare på Kuplen. Det var genom att skriva dessa ledarsidor varje månad som jag upptäckte att jag kunde skriva, att jag hade gåvan och ordet, och att människor uppskattade det jag skrev. Nu fullkomligt älskar jag mitt skrivande, jag känner mig passionerad och förälskad i att skriva.

Med yogan samma sak, jag såg den knappt komma, det var inget jag sökte eller så utan mer en ”grej” till att börja med. En grej att prova på. Och nu 14 år senare är jag så hemma och trygg i yogan. Och jag är den tacksam, den ger mig så fina gåvor och sidovinster. Men som sagt, inget jag planerade eller strävade efter att bli yogalärare.

Nu känner jag nått liknande med mina texter att älska och njuta av kroppen och oss själva. Jag vet inte hur det hände, men någonting stort är satt i rullning och jag försöker göra mitt bästa att ta emot text, efter text som kommer till mig dagligen. Det bara flödar. Jag känner mig så hemma i mig själv när jag förmedlar detta, det känns som en gåva och en kallelse. Och jag ser med förtjusning på dess fortsatta resa.

Det jag vill påminna mig själv om och inspirera till genom detta inlägg är att släppa taget och ta emot vad livet bjuder på. Det kanske är (som jag tror) en gudomlig plan med allting – som vet precis vad vi både behöver och får mest glädje. Låt oss alla få förmågan att ta emot det livet vill ge oss.

Share
 

Skam kring mat

2017-07-31

Jag märker hur skammen över hur min kropp ser ut blir mindre och mindre. Trots att jag väger mer än jag någonsin gjort innan så känner jag mig belåten, fridfull och snygg i min kropp. Det är en sån härlig känsla att tycka om kroppen! Jag har som mål att komma till att jag fullkomligt älskar den och faktiskt blir förälskad i den, jag börjar känna dom vibbarna till mig själv. Wow, tänk att få bli kär i sig själv!

Däremot har jag svårare att släppa tankar om skam och skuld när jag äter. Nu äter jag när jag vill äta och vad jag vill äta, men ändå så ligger skulden där och lurar. Tankar om att jag borde hålla igen, skärpa mig. Tankar som vill locka mig in i någon diet och kontroll. Egot vill verkligen ta kontroll över maten märker jag.

Jag låter mig inte lockas dit, jag vill inte in i någon matfålla (borde stå fälla) igen, jag vill vara fri. Men som sagt tankarna – de fortsätter jag mig.

Har inte kommit till någon lösning där än, men vet att den kommer ges mig. Känner mig gudomligt vägledd och omhändertagen i min ”älska mig själv-resa” så jag förstår att även skuld och skam kring mat kommer försvinna. För när vi älskar oss själva fullt ut så känner vi ingen skam eller skuld över våra kroppar, hur de ser ut eller det faktum att vi äter. När vi älskar oss själva så gör vi det villkorslöst, utan förpliktelser. Jag behöver inte vara på ett visst sätt, ha en viss vikt eller storlek för att älska mig själv – kärlek är kärlek. Den är villkorslös. Punkt.

Share
 

Unna mig

2017-07-30

Nog måste det vara lite svenskt och mellanmjölk över att unna sig saker. Vi ska liksom vara förtjänta av vår njutning. Den ska helst komma till genom blod, svett och tårar för att avsmakas bäst –  njutningen. ”Jag unnar mig” och ”Du förtjänar detta” säger vi, orden som ska ge oss tillåtelse till det där lilla extra.

Jag tror inte på det lilla extra, lägg dig på gräsmattan en klar sommarnatt och se ut över den magiska stjärnhimlen, inget litet extra… utan stordåd. Se på mars och vår egen måne, kalt och avskalat och så se hur jordklotet prunkar över i sin skönhet … stordåd.

Vi har fått gåvan av liv, på den mest magiska plats människan skådat – jorden. Och vi räds döden mer än vi njuter av livet. Vi är tryggare i vår egen skugga än i vår skönhet och härlighet. Vi pratar lågmält istället för att tjohoa ut vår glädje. Vi håller igen, som om vi sparar oss till något lämpligare tillfälle.

Det är inget fel i att unna dig, jag vill bara säga att du behöver ingen ursäkt eller förklaring för att ta för dig av livets goda – du kan göra det bara av den anledningen att du älskar det. Livet är till för att älskas. Levas. Njutas av.

Share
 
Sida 2 av 472123...102030...Sista »